Till offer åt Molok av Åsa Larsson, Albert Bonnier förlag, 2012
Ja, vad kan man säga…man vet vad man får då man väljer att läsa Åsa Larssons böcker. Jag föreställer mig inte att Rebecka ser ut som Isabellas Rebecka gör. Min Rebecka är lite och mörk, bara så där…
Sol-Britt Uusitalo hittas brutalt mördad i sitt hem och barnbarnet Marcus återfinns i hundkojan. 3 år tidigare har Sol-Britts son dödats i en smitningsolycka under en joggingtur. Och för en liten tid sedan även Sol-Britts pappa blivit riven av björnen och mött döden i skogen. Hata slumpen!
Rebecka håller på att återhämtar sig men blir fråntagen fallet för att det kan vara ”för nära” henne. Rebecka blir förbannad och tar ut all semester på stående fot, von Post tar över och allt håller på att sluta i katastrof och den som verkar vara vän är det inte och vad skall hon göra med Måns?
Hata slumpen! Det gör att Rebecka börjar nysta lite i dödsfallen, Hjalmar Lundbom var ju trots allt Sol-Britts farfar. Det är den parallella historien om Sol-Britts farmor och farfar under början av 1900-talet. Hur hänger allt ihop…?
Jag gillar Larssons språk. Fast själva händelsen är tragisk så kan jag se personerna framför mig som får ett språk som på pricken stämmer och jag måste le och ibland till och med skratta högt.
Hejja Åsa!
Klar 4:a / Maria E
Hobbybibliotekarien 