KIM 145 av Anna Vikström, OPAL, 2009
Kim som är fjorton år har mardrömmar som avlöser varandra samtidigt som panikångesten skakar hennes kropp när hon minst önskat det. Vad hon exakt varit med om förtäljer inte historien full ut men man får reda på att hon vittnat i en knarkaffär. Av en händelse får hon syn på en bil med registreringsnumret KIM 14 ( sista siffran är för smutsig) och i den sitter en ung kvinna som verkar vinka åt henne. Många konstiga iakttagelser leder mot en dörr i ett hyreshus…
Samtidigt med detta kan inte Kim låta bli att irritera sig på sin granne Jack. Hur störd är inte han? Eller hon, då hon tänker efter. FF-fest med sprit och spyor blandas med hat, kärlek, kyssar och tonårshormoner. En bra blandning alltså.
Jag tycker nog att boken är lite för tunn för att ta upp tre stora viktiga frågor:
Våga vittna. Vågar bry sig. Våga be om hjälp.
Men framförallt berätta för någon vuxen. Som 14-åring kan man inte lösa allt själv, även om man själv tror det. Här kommer flickorna på en traffickinghärva i liten skala men håller själva på att bli offer. Som tur är finns det vuxna som kan ”växa som vuxen” och göra rätt val till slut.
3:a / Maria E
Hobbybibliotekarien 