Grön Storm av Philip Reeve, Natur & Kultur, 2008
Det har nu gått 16 år sedan Tom och Hester kom till Anchorage. Deras dotter Wren är 16 år och de lever i fred och i fred på den nu stillastående staden. Wren som hört mycket om sina föräldrars äventyr tycker att livet är tråkigt, pappa är tråkig och mamma är ful och när en av de ”borttappade pojkarna” kommer till staden för att övertala Caul om att stjäla en sak väljer Wren att göra det i stället, men allt går fel och Wren blir fånge i stället.
Detta är bok tre i serien och den är bättre än tvåan och går att läsa fristående. Denna gång är Reeve lite mer utstuderad och karaktärerna känns mer trovärdiga. Wren, som hört alla berättelser sen hon var liten, tror att allt är lika enkelt nu men upptäcker snart att hennes trix och tankar redan är använda eller tänkta och får hela tiden hitta nya utvägar, och det är hon bra på. I fångenskapen lyckas hon undkomma att bli såld som slav utan hamnar i staden Brighton där Pennyroyal är borgmästare. Pennyroyal tillfångatar borttappade barn, även flickor finns numer, på ett infernaliskt sätt. På en våglängd som täcker överallt sänder han ut bilder på ”mammor” och ”pappor” som förlorat sina barn och nu önskar att de kunde komma tillbaka. Självklart vill barnen till sina föräldrar som de trodde inte fanns, var döda eller inte ville ha dem. Barnen smiter ifrån sin ledare för att hitta sina föräldrar på Brighton men blir tillfångatagna. Allt vara bara skådespeleri…
Hester och Tom får anledning att dra ut på äventyr. Caul har fixat Stekeln och snart tar de upp letandet och Freya följer med för att minska dödandet. Hester drar sig inte för något och dödar allt och alla i hennes väg och Tom blir förskräckt, vad händer?
Den gamla jägaren Törnskatan kommer till liv och Jägaren Fang överlistas av en ”engångsfödd”, fast dör hon?
Klar 4:a på fantasyhimlen / Maria E
Hobbybibliotekarien 