Hobbybibliotekarien

Frälsarkransen av Kristina Ohlsson, Bokförlaget Forum, 2024
Fjärde delen i serien Strindbergsdeckare. Maria, August och Sofia har det bra i sin lilla bubbla av lycka men den kommer strax att brista. Inte har väl alla familjer en hemlighet, tänker August, just innan hans ex kommer med en låda hon hittat på vinden. Jo, så är det nog och Magnus får frågan om han verkligen vill veta sin familjs hemlighet. Vendela blir inte klok på Ray-Ray, varför ljuger han, vad är hans hemlighet? Den årliga kräftskivan ställs in med anledning av ett äldre par hittats förgiftade i hemmet. Hustrun Irma är död och maken Ove är döende. Men varför dessa fina gamla människor? Sonen Magnus och frun Lovisa är bitvis förtegna om vad de tror har hänt och sonen Lucas är mer än lovligt skärrad och störd. Det verkar som att allt hänger ihop med Magnus halvsyster, Claras, självmord för ca 7 år sedan, för det barn berättar kan väl inte vara sant och de vuxna som tar barnets sida är ju knäppa, eller hur?

När polisen reder i härvan är det många trådändar som skall bindas ihop innan det blir klarhet och det är ingen vacker klarhet. I Augusts second-hand affär har det börjat komma in gammal elektronik som skall piffas till och skänkas vidare, men den visar sig vara högaktuell i utredningen, likaså de fantastiska flaskskepp som Magnus lämnat in efter Claras död. Marias syster Gabriella får ihop det med Augusts kompis Henrik, utredarna Vendela och Ray-Ray får ihop det.
Jag gillar detta, lättläst och lättsmält, jorå, men ändå inte helt självklart. Tog mig en bra bit in i boken innan jag anade vad som skulle komma, kände att det var nog så många tåtar man drog i samtidigt. Men hon sydde ihop reven eller nystade upp trådarna. Tycker också om Ohlssons språk och miljö men blir lite irriterad på att två dialoger är fel, på sid 171 är första felet: ”sa Clara” skall vara Sandra. Andra felet är på sid 316: ”frågade Lucas” skall vara Magnus. Småaktigt jag vet…
Så en frälsarkrans är lika med en livboj? Nu har jag lärt mig något nytt, haha
4:a // Maria E

Ärr av Jørn Lier Horst och Thomas Enger, Wahlström &Widstrand, 2024

Ärr är den fjärde romanen i Blix & Ramm-serien vilket förvånade mig, hur kunde jag ta en ”del 4”? Men då jag började läsa kom man ganska snabbt in i bakgrunden och de känslomässiga ärr Blix har sedan dotterns död och nu, efter blivit dömd för att ha hämnats sin dotters död, sitter i ett av Norges högsäkerhetsfängelser. Där de andra fångarna tar alla tillfällen i akt att utmana och förödmjuka den tidigare polisutredaren.

På utsidan har Blix tidigare kollegor börjat jakten på en fruktad mördare, Walter Kroos, som rymt från fängelset i Tyskland och korsat gränserna på väg norrut. Den enda koppling polisen har hittat mellan Kroos och Norge är en medfånge på Blix fängelseavdelning.

Journalisten Emma Ramm är en av få personer som finns med på Blix besökslista. Hon blir hans allierade när Blix ska knyta samman banden mellan dåtid och nutid – och mellan världen innanför och utanför fängelsemurarna. Spåren leder till Osen, ett skogssamhälle 150 kilometer norr om Oslo, där flera av invånarna bär på dödliga hemligheter och djupa ärr, för vad hände egentligen sommaren 2004 och vems sanning kan man lita på, vem gillade vem och vad undanhåller man nu?

Blix blir under utredningen varse att inte ens sina föräldrar kan man lite på då ett liknande mord kommer i dagen och inser att ärret i hans ansikte inte är från en omkullcykling i unga år.

Denna bok utspelar sig i Norge och jag tycker den var ganska bra, trots att Journalisten/bloggaren Emma ibland agerar som en agent på egen hand utan att någon vet vart hon är telefonen ligger hemma på laddning, typ. Turligt nog har Blix permission för att besöka dotterns grav med förra frugan och gör precis som förr…du, jag skall bara…kommer sen…

3:a för denna // Maria E Samma författare skriver också om William Wisting, även TV-serie

Utan dig av Lina Areklew, Bazar förlag, 2024

För fjärde gången möter vi utredaren Sofia Hjortén i Ö-viks skärgård. En ung kvinna hittas blodig och medvetslös efter en blöt fest vid grillplatsen, ingen är skyldig och alla ljuger om varför de var där eller for tidigare. Juni heter flickan som hittade henne halvdöd men drog med vänner innan ambulansen kom. Polisaspiranten Fredrik är först på plats och inser att det är den flickan som Juni skulle sova över hos. Vad är det som händer och varför svara inte Juni i telefonen? Nu startar en utfrågning av alla, som tar tid, och alibis skall kollas, men många vågar inte säga som det är av olika skäl; rökt hasch, är invandrare, elitidrottare mm.

Juni är ju inneboende hos Fredrik och Ida vars förhållande blir sämre och sämre ju mer Fredriks dotter Astrid är där. Ida vill ha ett eget barn och Juni är i vägen. Junis mormor tycker att Juni skulle må bättre hos henne i Norrbotten, då skulle hon minsann hålla koll på henne. Juni gillar Fredrik men avskyr Ida och Fredrik mår dåligt av det. Dottern Astrid är inte lika ofta hos Tord sedan han träffat Margit och Sofias ”pojkvän” Rodde vill gå längre och friar. Utredningen tar oväntad vändning när Fredrik hittar poseringsbilder på både den skadade flickan och Juni som verkar vara tagna av samma man.

Ja, vad vet man om sina tonåringar? Jag har alltid begärt att de skall berätta var de är, och gärna med vem men inte nödvändigtvis vad de skall göra, men i alla fall var de är. Sen om de gjort det eller ej är oklart. Areklews story har en twist för mycket och det är Khaled, ung invandrarkille är placerad i en av familjerna. Sofias förhållande med Rodde börjar bli lite för seriöst för att hon skall känna att det känns bra och Fredriks förhållande med Ida är inte okej. Vem är man utan sin bästa vän och vem är man när man inte berättar allt för sin bästa vän? Varför gör man inte det, för det känns obra, egentligen…?

3:a // Maria E

Glaciären av Anna-Karin och Björn Olofsson, Bazar förlag, 2024                   

Detta är andra delen i serien om Kalla fall Nordkalotten och den håller ganska bra. På glaciären hittas en död kvinna, Ingrid, det visar sig att hon försvunnit för ca fem år sedan, hon är näst intill naken men inga kläder hittas bredvid. Britta och hennes team får ta över. Då området där Ingrid hittas söks igenom mer noga hittas också en man, det visar sig vara Ingrids man som legat död lika länge. Vem är då mannen de pratat med som påstår sig vara Ingrids man? Brittas dotter Nikki och kollegan Jay åker runt och förhör folk på husvagnscampingar och i hus både i Tornedalen, Riksgränsen och Tromsö. Känns som om alla håller inne med någon bit av sanningen och skyller på att det ju, gått fem år. Odd och Astrids förhållande knakar och Jay är rädd för att vissa element skall släppas ut ur finkan. Ingrid visade sig ha fött en son för länge sedan och Ingrids syster och bror ville ta för sig i samband med dödsfallen men inget blev som tänkt. Inte ens mordutredningen, den självklara mördaren var oskyldig.

Jag upplever storyn lite långsökt och rörig; religiös familj vars dotter blir på smällen, mördas genom frysning, systern försöker ta livet av sig och brorsan mördas. Britta blir nykär och Odds son Tor-Geir får en ny kompis. Rent familjärt tar denna vid där Fjällsjön slutar. Jag får heller inte intryck av hur långa avstånden är i Norrbotten, de reser ju i hela länet.

3:a blir det // Maria E

Amerikansk Jord av Jeanine Cummins, Bazar förlag, 2020
På baksidan står det: ”Amerikansk jord är en bok du aldrig glömmer. En skrämmande aktuell och fullständigt uppslukande roman om en mor och en son på flykt” och jag har hört jättemycket positivt om denna bok som handlar om bokhandlaren Lydia och hennes som Lucas flykt undan kartellen i Acapulco. Lydia har nog varit skonad affärsidkare då ledaren för knarkkartellen Los Jardineros var en omtyckt kund i Lydias bokhandel, innan hon visste vem han var och medan hon nästan var hemligt förälskad i honom.
Nu har han visat sitt rätta ansikte. Som hämnd för ett avslöjande reportage, har hans män dödat hennes journalistmake och ytterligare 15 familjemedlemmar, hemma hos dem på en fest. Endast Lydia och den åttaåriga sonen Luca undkommer då nästan av en slump. De flyr, först på måfå, sedan norrut. Ingen undkommer kartellens hämnd, de finns överallt och Lydia har alltid ett öga öppet. De slår följe med två unga flickor från Honduras där Soledad har gjort en massa saker för att skydda sin pappa och syster från det hon varit med om. Men då systern Rebecca tycks ligga i farozonen flyr de. Men inget är enkel, vem kan man lite på och vem skall man akta sig för? Gränsen är knivskarp och utkomsten livsfarlig men de möter också barmhärtighet och medmänsklighet.
Ja, boken handlar som helhet om flykten och utsattheten och alla de risker man är villig att ta men också på tillbakablickar, hur hamnade vi här? Jag blir inte riktigt klok på Cummins då vi oftast är med Lydia och Luca men då och då med andra personer. Jag blir definitivt inte klok på matematiken; skall man skriva siffror måste de vara korrekta. På baksidan står det: ” Mer än 200 mil om dagen måste de lägga bakom sig…innan de kommer till USA”.
Det är 250 mil mellan Acapulco och Tucson, om de menar 200 miles om dagen är det 32 mil/dygn som de skall färdas. På sidan 166 har de hunnit 451 km på sex dagar, dvs ca 75 km /dag. Slutligen nämns siffrorna 4232 kilometer från massakern, men var är de då? Kanske bor de hos flickornas kusin Cecar i Maryland och då blir avståndet ett annat. Ja, ni ser vart jag hamnar då jag inte till hundra procent tycker det är bra. Lite för mycket flyktstrapatser. Jag kan ju lugnt stryka Mexiko på turistlistan. Tycke bättre om Flykten från läger 14. Men det är en helt annan flykt
Boken får en 3:a // Maria E

Sanning, lögn och konsekvens av Maria Adolfsson, Wahlström&Widstrand, 2025

Adolfsson har lämnat Doggerland och är nu i verklighetens Stockholm och vi möter Astrid Lindäng som alltid har gjort rätt för sig, på jobbet, i familjen, i samhället, och nu står i tingsrätten och döms till dagsböter och en stark rekommendation att söka någon form av aggressionsterapi.

SUCK, tio entimmarsbesök hos terapeuten, en form av korttidsterapi och nu gäller det att väga orden, tänker Astrid, att bara säga sanningen är bra, inte ljuga. Men måste man berätta allt?

Efter att maken lämnat henne, oväntat plötsligt väljer Astrid att gå ner till sjön istället för att krypa ner i sängen och grina. Flytande på rygg funderar hon på att sjunka men låter bli och överraskas av regnet som tilltar och simmar till stranden, blixten står ner. Obra att vara vid vattnet hinner Astrid tänka innan blixten slår ner henne och inget blir sig likt efter det.

Villan i Nacka får du ta, jag tar sommarstugan säger maken, barnen är ju myndiga så vi kan båda gå vidare med våra liv. Vad fan är det som händer? Astrid börjar fundera till på det som hänt och ju fler lögner hon inser att hon fått eller godtroget matats med i sitt liv står det allt klarare vilka konsekvenserna måste bli.

Gamla väninnan Klara kontaktas och här sätts gammal vänskap på prov och återupptas tack vara det som fick Astrid att en gång hata Klara och sluta vara med henne; Astrids morfar. Klara och morfadern hade en djup vänskap baserat på konstintresse och Astrid blev avundsjuk. Nu stöttar Klara Astrid med kunskaper om vad som försvunnit ur hennes hem innan maken tog ut skilsmässa. Värderingsmannen var en nyttig person att fråga.

Jag har ju lästa alla tidigare Doggerlandböckerna och gillar Adolfssons språk. Denna bok är inget undantag, jättebra, igenkännande och rolig i sin tragiskhet. Kan känna hatet och hämndbegäret hos Astrid då sanningen sakta går upp för henne och planerna smids.

Klar 4:a // Maria E

Fourth Wing av Rebecca Yarros, Gondol förlag, 2023 (svensk utgåva)

Empyren 1- Flyg. Eller. Dö

Riktigt bra romantisk fantasy. Det blir inte alltid som man tänkt, särskilt inte för Violet Sorrengail. Hon trodde hennes ”karriär” var skrivare och har också uppfostrats bland skrifter och böcker till en sådan. Men hennes mor har andra planer och Violet sätt på den tuffaste av skolor för att bli drakryttare. Jag kommer att dö, tänker Violet, eller dödas, just för mitt namns skull. Men då hennes barndomskompis hela tiden försöker förminska henne och få henne att hoppa av och gå till skrivarskolan istället, blir hon både ledsen och förbannad över att han inte tror hon skall klara det, ger hon sig fan på att göra just det, klara sig och bli drakryttare. Döden är alltid närvarande men värst är det med Xaden, som är tredjeårselev, helt skoningslös men också jävligt snygg. Dagarna går och med list och träning klarar hon att överleva varje dag och de olika utmaningarna tack vara ett hon ofta tänker ”utanför boxen”. Hon väljs sedan ut av två drakar, vilket är ovanligt och den drake som väljer henne är också ihop med Xadens drake. Och dör man dör draken med och en drake kan inte vara utan sin partner länge utan att också dö. Därför ”sitter” Violet och Xaden ihop vare sig de vill eller inte. MEN DE VILL. Efter ett tag förstår de båda fast på olika sätt att viss sanning undanhålls, viss historia tiger man om, annat framhålls. Men när fienden kanske inte är fiende vänds allt på ända, för vems sanning skall man lite på?

Jaha, tänkte att drakfantasy är inget för mig, men detta skall vara det bästa 2023 utgett i denna genre. 600 sidor och jag tycker det är bra, kommer på mig själv med att jämföra all annan fantasy jag läst och nog kan man hitta likheter från allt tidigare. Men om detta är första boken man läser är det riktigt bra fantasy. Givetvis förstår man ju att Violet och Xaden kommer att ha ihop det (det heter ju romantisk fantasy) Kan störa mig på lite för långa drakstrider och att många dör eller dödas, bara så där, inga större bråk om detta, tur att det inte var jag och så tänder man en eld. Jag ser ett alplandskap med inslag av kinesiska muren i mitt huvud då jag läser och tycker att kartan som är i ett uppslag borde vara utvikbar istället. Allt som händer verkar hända i ”bokskarven” och det är störigt. Romantiken då? Jo, i stil med Grottbjörnens folk böckerna lagom snuskigt men inget som tar över. Violet är ju ändå 20 år och Xaden 23.

Jag gillar den och har beställt de två uppföljarna

4:a // Maria E

Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander, Weyler förlag, 2024
Köpte boken med anledning av titeln; så sa min mamma ofta…
Han är lite över tjugi och ser tillbaka på sitt liv som barn, nu med en ”vuxens” ögon. På veckorna bodde de i stan men till helgen for de alltid till byn och var som familj igen. Redan i småskolan tyckte de att han var lillgammal och vissa barn kallade honom bög, för han var lite eljest. Älskade att läsa, trava ved, ränna runt i byn där man var välkommen hos alla utom Fjällborgs, de skall man akta sig för. Böcker fanns inte i överflöd med de han hittade lästa han och då han försökte passa in och göra som de andra, åka ner på stan, fick han bara kommentarer om vännen Lydia och hans sexliv. Vid begravningar samlades byafolket och han försöker reda ut varför osämjan finns, men ingen vet riktigt varför, det bara är så.

Men så en dag drar han söderut, till Stockholm, träffar åter Lydia, går på caféer och läser, röker och där träffar han Vera Brandt. Fest, böcker, lite droger och litterärt djup, han får skriva för några tidningar och göra intervjuer, ses som lite exotisk. Men int trivs han och Vera verkar mest iaktta honom för egna studier. En dag ringer hon från byn; kanske är det läge att du kommer hem. Tage är död, fick kanske inte den begravning han önskade men vem visste det?
Väl hemma följer han henne till lassa i stan men dö vill hon göra hemma. En dag kommer så Fjällborgs son och knackar på med flickvän och barn och tycker det vore kul om fler yngre kunde stanna i byn, int var han så tokig ändå.
Jag var inte lika sams med textens utformning som i Smirnoffs janakippotrilogin, det tog tid att hitta rytmen och det behövdes nästan att man läste högt för att komma igång. Men en fin bok som lika gärna skulle kunna hetat: ”Det är hit jag kommer när jag kommer hem” Man är den man är och att låtsas vara någon annan kan aldrig sluta lyckligt. Kan inte påminna mig att jag vet vad han heter eller vem hon i storstugan var men jag vet att man pratar inte om vad som hänt, utan väljer att undvika personerna i stället, det förs vidare till nästa generation bara för att…
3:a för igenkännandet // Maria E
P.s Helly Hansen= Pajala-blazer, jag minns det bättre som Glesbygdskavaj D.s

Fristaden av Lena Sundström och Jens Mikkelsen, Norstedts, 2024

”Vinnare av Svenska deckarakademins bästa debut”. På framsidan är det en bild på vad jag skulle kalla stort sanatorium. Rebecca Rönn, en ”kändis” i Malmö hittas död, och då har hon legat länge på en avskild plats utan att någon reagerat desto mer, är kroppen illa åtgången av diverse djur. Då kroppen dessutom tros vara en uteliggares, skickas inte kroppen till rättmedicinska för undersökning som om brott skulle antas, tar det 9 dagar innan en presstalesperson tar till orda och utredning dras igång och man bekräftar att det är Rebecca Rönn. Vi följer två papperslösa pojkar, Ali och Hamid, som råkat snubbla över Rebeccas väska, utan att se henne. Kortet fungerar ett tag och telefonen går inte att kränga. När de upptäcker att de är efterlysta gömmer Ali väskan hos Abbas, en äldre man som bara vill göra rätt för sig men som nu skall utvisas. Han antas vara gängledaren och häktas.

Anne, en utrikesreporter, har blivit dumpad av sin man som nu lever med bästa vännen Klara gör att Anne packar och åker till Skåne för att komma närmare den försummade dottern, det går så där. Hon träffar istället Sven, en ungdomsförälskelse, som inte får blomma upp. Sven å sin sida har fått SMS och signalmeddelande från Rebecca och en lista på utländska namn, innan hon försvann och nu behöver han hjälp av Anne och alla hennes kontakter för att reda i ärendet. Abbas är fel person som polisen gripit. Någon högt uppsatt vill röja dem båda ur vägen, men hur hänger allt ihop? Ali hittas halvdöd under tågspåren och Hamid är försvunnen, Abbas är häktad och Sven utsätts för sexköpsfälla som får familjen att nästan rasera. Sökandet tar Anne från Turning Torso till Kiruna och tillbaka till Malmö och djupt ner under tågspåren och högt upp i samhället.

Tänkte först, vilken lång bok, 440 sidor, men de gick fort att läsa. Efter 200 sidor insåg jag att jag läste ”tunna blå linjen” ur ett annat perspektiv. En rolig mening fastnade jag för när Anne beskriver sitt nyinköpta hus, sett IRL: ”Lite som att vakna upp med en främling och inse att man gift sig på fyllan”

Jag gillar det jag läser och det perspektiv som skildras, Inte polisens som vanligt utan från journalist/reportersidan. Jag kan också störa mig på Abbas och hans situation, en man som vill bo i Sverige, jobba, betala skatt och hjälpa till, inte kan få göra det medan andra får begå otaliga brott men alltid går fria. Vi som läser brottsböcker vet ju att det alltid är maken som är den skyldige om frun försvinner/dödas. Men denna gång har han ett vattentätt alibi av en mycket betrodd person i Malmö. Det är skillnad på lort och pannkaka får också Nico erfara då han inser att han är offeranoden i gänget han umgås med, inte värd ett skit egentligen.

Klar 4:a // Maria E

Albatross av Ann Cleeves, Albert Bonnier förlag, 2020

Efter att sett serien Shetland med kommissarie Perez tänkte jag att detta kan vara nått liknande och det är det men samtidigt inte. Detta handlar om North Devon och Poliskommissarien Matthew Venn, så länge är det ganska likt. Matthew har vuxit upp i en religiös familj i en form av ”Brödraskap” men tog avstånd då han upptäckte att allt bara var en lögn, samtidigt förlorade han kontakten med sin familj. Nu är pappan död och på avstånd ser han begravningen, han är tillbaka till sin barndomsstad som polis och nu har en man hittats död på stranden, knivhuggen och med en albatross tatuerad på halsen. Han konfronteras med sitt tidigare liv men tillsammans med maken Jonathan, som driver ett center för personer med psykiska handikapp, kan han se ljust på tillvaron även om många anser hans liv som otänkbart och syndigt. Simon heter den döde mannen och det visar sig att han och Luce, en flicka i byn med Downs-syndrom, som har sin dagtjänst på centret som Jonathan driver har en hemlighet som ingen får veta. Det blev hans död och nästan två flickor till samt Matthews liv hängde på en skör tråd.

Jag gillade detta med en gång. Beskrivningarna av personer med Down-syndrom är fina och visar på att det finns olika varianter på dessa också, men också likheter så som problem med att de inte kan se ”runt hörnet” de verkar vara här och nu och tror att alla som verkar snälla också är det. Djävulen bor i religionens maktboning, som så många gånger förr. Matthew skall bli spännande att följa

Klar 3:a för denna första bok // Maria E