Hobbybibliotekarien

Döden går på visning av Anders de la Motte och Måns Nilsson, Forum, 2022
Första delen i serien Morden på Österlen och denna fick mig att tänka på mord i slutna rum- mysterier och boken lanseras mer som cosy crime, även om morden som begås inte är särskilt cosy.
När stjärnmäklaren Jessie Anderson hittas mördad mitt i den skånska sommaridyllen i samband med en husvisning på Österlen i den pittoreska Gislövhammar dras kommissarien Peter Vinston(med enkelt V) in i utredningen, trots att han egentligen bara är på besök i trakten. Till sin hjälp får han den lokala polisassistenten Tove Esping, oerfaren men ambitiös och vaken. Tove är synnerligen irriterad över att alla tror att det är Peter som leder utredningen och hon är assistenten, fast det egentligen är tvärt om. De tvingas samarbeta och motvilligt börjar de också se varandras bra egenskaper.
Men varför dödas Jessie? Är det för att hon med sitt husprojekt ”förstör” området för grannarna, eller för att hon haft en affär med en av spekulanterna eller är det av ekonomiska skäl?
Peters dotter Amanda tycker det är kul med en pappa som kommit från Stockholm för att hjälpa till medan exfrun tycker han borde vila, då han faktiskt är sjukskriven och är där för att stressa av och gratulera dottern på 16årsdagen och för att se hopptävling.
Skåne beskrivs fint och karaktärerna är inte nya, i sig, utan har gestaltats förr. Lättsamt står det på framsidan och jag håller med. Lite roligt ändå med alla karaktärerna som räknas upp i början som om det var en teaterpjäs.
3:a // Maria E

Jag ser dig av Yrsa Sigurđardóttir, Harper Collins förlag, 2024

Första delen i serien Svart Is och här börjar boken med att en orolig bekant undrar vännerna är och upptäcker fyra döda personer i huset, brutalt ihjälslagna. Polisen, ledda av Tyr och Karolina, kallas dit och utredningen börjar, mannen saknas så första tanken är att han slagit ihjäl alla och stuckit. Mamman, två döttrar och hemhjälpen är de som finns i huset som ligger hyfsat öde vid en fjord på Island. Parallellt med utredningen får vi som läsare ta del av allt som hänt innan från det att hemhjälpen och sdan läraren Soldis kommer till stället. Hon blir mer och mer fundersam över om allt står rätt till. Vem är och ”tomtar” sig i huset och flyttat på saker, släpper ut djuren och gör stämningen obehaglig? Spratten blir obehagligare och obehagligare, familjen verkar hyfsat dysfunktionell då maken hade en affär med den första hemhjälpen, den andra, en man, försökte sig på dottern och nu känner Soldis att hon vill därifrån. Ovädret hindrar taxin att komma och det blir hennes öde.

Lätt att vara efterklok då man som läsare sitter på alla spelkort men jag skulle stuckit efter en vecka om jag var hemhjälpen. Detta var inget utöver det vanliga i en deckare, parallellböcker har jag läst tidigare men här är den inte parallell i tid utan bara i rum och har man varit på Island och sett landskapet förstår man att ett oväder kan göra så man blir instängd.

3:a // Maria E

Akrobaten av Anders Sundkvist, Modernista, 2023
Ninni som är drogmissbrukare gör inbrott i de rikare kvarteren för att få tag på saker att sälja och sedan köpa droger. Ninni har ett mål, att sluta med droger och få rätsida på sitt lin och sedan få tillbaka sin dotter, det går trögt. Men tålmodigt spanar hon efter ett öppet fönster, en altandörr på glänt eller en större lucka som någon glömt stänga. Väl inne tar hon det hon kan men så en natt kommer det ner personer i källaren hon just krupit ner i och hon blir vittne till ett mord. Mördaren känner hon igen och tänker nu har jag chansen att få pengar mot min tystnad…Samtidigt är en nybakad polis henne på spåren. Ninni får ett anfall av dåligt samvete, gentemot sin dotter och återlämnar allt stöldgods vid ett tillfälle. Nu har mördaren också hittat Ninni, via hennes hälare och är inte intresserad av att betala.

Lite annorlunda upplägg, men bra story. Sundkvist är en lokalförfattare från Arvidsjaur och Luleå och jag gillade förra boken, Återvändaren, som inte hänger ihop på något vis, tror jag.
Denna får en 3:a // Maria E

Onyx Storm av Rebecca Yarros, Gondol (AB förlag) 2025
Empyrén 3. Möt Mörkret.
På baksidan står det: ”Det finns inte längre tid för undervisning och förberedelser på Basgiath. Striden är här, och den hotar att förgöra allt. Men hoten kommer inte bara utifrån – Violet bär på en hemlighet som kan påverka stridens riktning och i en värld där lojalitet är lika sällsynt som fred är det omöjligt att veta vem hon kan lita på.När Navarre står på randen till kollaps måste Violet ge sig ut på jakt efter räddningen. Där, i främmande land, finns en chans att samla de allierade som kan rädda det hon älskar mest av allt. De behöver kraft och en armé. Och de behöver något som bara Violet kan hitta, men att avslöja vad det är kan kosta henne allt. Och medan stormen rycker närmare står en sak klar: inte alla kommer att överleva”

Vad är Violets uppdrag, jo att hitta den sjunde arten av drakar. Men någon skvallrar deras resa och den ena faran efter den andra möter dem. Till slut hittar de Andarnas släkte, Skimrarna. Men de är inte intresserade av att delta i hennes planer, de tycker hon är farlig och att Andarna har gjorts till ett vapen, trots att skimrare är fredliga. Andarna får så småning om erbjudandet att komma ock leva med sin familj, vilket hon också gör- hon lämnar Violet. Xaden kämpar emot ettern i blodet, en hemlighet som också avslöjas för några. Alla tränar för slutstriden men den kommer fortare än tänkt och många dör. Violet får rådet att rädda en. Inte försöka rädda alla, då kommer de att dö, men vem/vad skall hon välja. Ett mål, bara ett mål och sedan kör hon.
Bra flyt men även denna bok var för lång, för många strider i luften men bra med karaktärerna i början som påminnelse. Dessvärre är kartan lika dålig som tidigare, det mesta händer i ”skarven” eller utanför kartan vilket retar mig lite. Jag märker när jag berättar för någon om boken är det som att återberätta en dröm, det blir osammanhängande och konstigt. Men bra? Nja, är inte lika nöjd med denna sista del, kanske är jag inte målgruppen (60+tant 🙂
2:a // Maria E

Svarta Björn av Björn Olofsson och Rafael Edholm, Bazar, 2025
Roman är de noga med att säga, ingen fastställd sanning, men det skulle kunna vara så här. Året är 1899 och januari, kallt som satan, då Anna, senare kallad Svarta Björn, flyr från Norge över fjället och tas om hand av rallarlag 52 som blivit av med sin kocka. Mycket skit får hon stå ut med, förfrysning sedan spott och spe från de andra kockorna, särskilt Maja. Det skall byggas järnväg, kosta vad det kosta vill. Skit i samer, skit i liv, bara spräng och bygg, det är Wilkinsson, ingenjören, som räknat ut hur de skall mötas om de spränger från båda hållen genom berget Nuolia. Anna blir populär bland männen men fattar tycke för en, Viktor, och det retar män och kvinnor. Samepojken Urbi är nyfiken och vill lära mer men måste också axla familjens ärenden då farfar dött och pappan nästan mördas av rallare med annat syfte än att dra järnväg. Bra och dåliga män och kvinnor skildras. Våldtäckter och avsugningar blandas med droger och fylla samt försök till resonemang med samerna. På sommaren är det fest efter löning och man far till Kiruna eller Narvik för fest, horor och dobbel. Många slösade bort alla de tjänat på en rejäl fylla. Anna och Viktor planerar att sticka när sommaren kommer men Anna kommer inte längre än till rallarkyrkogården i Tornehamn. Hon dör endast 22 år gammal, ihjälslagen. Troligen hade hon inte levt mycket längre då hon troligen även hade TBC.
Jag hade stora förväntningar på denna bok men blev ganska besviken, gillade inte alls språket, men nog förstår jag att det säkert var både grovt och mustigt i verkligheten men passar sig inte i skrift, fittor och kukar och andra kroppsdelar används flitigt. Jag börjar felsöka…ordet mecenat känns felplacerat på sid 125. Välgörare hade varit bättre ord. Tillsammans klarar vi allt, säger Svarta Björn till Urbi syftande till att rallare och samer måste komma överens…gick inge vidare. Men ”Det var dans bort i vägen…”tonsattes faktiskt 1899. Men åkte man på tågtak och hade man båtsex på Torneträsk med styva bröstvårtor? Ja, kanske, det kändes bara så främmande att det skildras på detta sätt. Hette det redan då saxofonbjörkar?
Jag tycker att det märks att det är män som skrivit boken och att fantasin skenar lite, men det är fiktion. Bilden på bokens framsida är tagen av fotografen Borg Mesch och jag kan varmt rekommendera:
Borg Mesch-Drömmen om fjällen av Hans Andersson, Prisma förlag, 1986
Utöver nämnda bild finns många bilder tagna på fjällen vid just den här tiden…Otroligt fina bilder.
Svarta Björn får en 3:a, Drömmen om fjällen en 4:a // Maria E

Iron Flame av Rebecca Yarros, Gondol (ABförlag) 2025
Empyrén 2 LÅT.DET.BRINNA.
Detta är direkt fortsättning på Fourth Wing och livet är brutalt. Allra värst är det när de kommer på att sanningen är friserad och översatt på ett tillrättalagt sätt och när de börjar leta i arkiven efter de äldsta böckerna för att förstå varför, blir de hotade. Som andraårskadett är det många prövningar som återstår innan de kan sättas in i kriget, men kan de vänta? Rykten sprids och osanningar läses upp, så som att bl a Violet omkommit. De har ju inte omkommit, utan överlevt ett anfall av ettervingar, fast det inte borde ske. Det blir en form av revolution där ryttarelever får välja att följa med Violet och Xaden med flera eller stanna kvar. Nu får de också träffa gripryttare och Violet blir varse att brodern fortfarande lever, också det en tidigare lögn. Största problemet för Violet är vem hon kan lite på. Kan hon lita på Xaden fast han inte berättar allt alltid och kan hon själv vara helt ärlig tillbaka?
Romantasy, när den är som bäst? Nja, kanske inte men visst fan är den för lång, 820 sidor. Här hade Yarros lätt kunna korta ner med 200 sidor utan problem. Har man läst Tolkiens och Rowlings böcker hittar man klara likheter med bland annat namn. Ex Ettervingar- Orcher-Dödsätare, Sigillkrafter- Förmågor, Kvadranter- Elevhem.
Skräcken emanerar* ur deras porer… Så kan man skriva
Tairn skevar** år höger…Jag ser det framför mig en sväng och samtidigt stiger, och inte som girar vilket han gör senare. Själv hade jag nog använt andra ord än Tomas Håkansson, typ skräcken fullkomligt dryper om dem, eller de osade av skräck och Tairn tvärvänder uppåt.
Jag gillar ändå det jag läser och världen som det handlar om och visst är det så med översättningar. Ta Bibeln, den har nog översatts på tillrättalagda sätt många gånger beroende vems tolkning som skall få råda. Vem vet hur originalet skulle översatts idag?
Romance då? Jorå, det finns lite av det, inte huvudsyftet men det finns där och slutat i denna del var ju lite som i Rosemarys baby…får se hur det blir i sista delen
3:a // Maria E

*Emanera” betyder att utstråla, utgå från, eller avge något, oftast i en mer abstrakt eller överförd mening. Det kan referera till saker som känslor, tankar, impulser, eller även mer fysiska saker som dofter eller ljud. 
**Skevar betyder inom vägbyggnadstekniken en vägs eller järnvägs tvärfall (lutning vinkelrätt mot längdriktningen) i kurvor. Skevningen medför att ett fordons tryck mot vägbanan ökar i kurvan, och därmed friktionen mellan hjul och väg, vilket underlättar för fordonet att hållas kvar på vägen.

Ovanjorden av Mikael Berglund, Albert Bonnier förlag, 2023

Vinnare av Sveriges Radio romanpris 2023. Oskar har snart sommarjobbat klart på förskolan i Ammarnäs då han träffar Eija, storasyster till Jon-Erik. Oskar vet att hon hör ihop med Ailo och väntar hans barn men vill på nått sätt vara med, fast han vet att han bara är ”fröken Oskar”. Men när Ailo säger till Jon-Erik att fröken Oskar åker hem till Lycksele och aldrig kommer tillbaka då rymmer Jon-Erik. Ett eftersök startar och Oskar hjälper till sedan blir det hemåt, värnplikt och att tackar ja, till Ailos inbjudan att hälsa på i mellandagarna, men int passar han in och Jon-Erik har liksom kommit över honom. Det känns konstigt, Jon-Erik är som en brygga mellan honom och Eija, men han vill inte vara konstig och ett ”vänta på mig” fastnar på honom.

Åren går och förhållandet med Marie tar slut eftersom båda väntar på någon annan. Efter utbildningen är klar åker Oskar till Ammarnäs för att hälsa på förskolan då Ailo ringer; ryktet säger att du är i byn, kan du hjälpa att följa lillstintan till oss, hon hittar men får int gå själv. Nä, nja, ok, men hon känner mej ju int…nå, det skall nog gå bra.

Jag känner att det är svårt att skriva om boken, den är mer en upplevelse och en känsla som är svår att beskriva. Jag gillade boken jättemycket och den fick mig att tänka på förra åtets julkalender Snödrömmar. Det samiska språket verkar vara samma. Att ovanjorden hänger ihop med underjorden blir vi varse då Oskar som då jobbar vid Länsstyrelsen har i uppdrag att mäta försuringen på markytan och hitta källan. Istället hittar han Eija.

Jag gillar Berglunds språk och sätt att skriva, inga ord är onödiga och inga saknas, boken är bara drygt 200 sidor lång och går snabbt att läsa men långsamt att glömma. Det är en bok om kärlek.

Klar 4:a // Maria E

Hildur av Satu Rämö, Bokförlaget Forum, 2024.
Ny bekantskap och jag gillar det jag läser. Hildur som bor på Island i nordvästra fjorden, Ísafjörður. Hon är brottsutredare och leder enheten för försvunna barn på glesbygden. Hon tränar och surfar, året om och många pass blir det med grannen Freysis som hon delar säng med då och då. Jakob en ”utbytespolis” från Finland kommer och skall jobba med henne och ganska snart blir de indragna i en mordutredning som blir mordutredningar och hur hänger morden ihop? Island är ju ganska litet och alla känner alla, eller? Språkförbistring är påtaglig då Jakob inte kan Isländska utan bara finska, norska och engelska. En ung pojke rymmer från behandlingshem men hittas hos byns runkare. Det blir en lavin som startar det hela och ett mord i ett P-hus som verkar vara två helt skilda fall men som på ett märkligt sätt hör ihop.
Jakob har ett förflutet med en kvinna som hela tiden vänder allt emot honom och trots att det finns beslut på det, får han inte träffa eller prata med sin son i Norge. För att hantera stressen har han börjat sticka, vilket får många att lyfta på ögonbrynen. I Hildurs bagage finns två småsyskon som försvunnit på mystiskt sätt för 20 talet år sedan och det ligger alltid och gnager i henne. Vad hände dem? Tillsammans färdas de i Brenda, Hildurs bil, för att följa ledtrådar som till synes inte verkar hänga ihop men faktiskt gör det på ett märkligt sätt.
Trevlig läsning, den allvetande berättaren delger oss också mördarens sida, gillar inte det riktigt men utöver det flöt allting på bra, Korta snuttar med personer som ”gästspelar” precis innan de dör är liksom ett nytt sätt att greppa storyn. Även på Island finns tragiska fall i utkanten, narkotika, prostitution, förargelseväckande beteende men också viljan att dölja vem man är eller härstammar ifrån finns också, alla är inte stolta över släkten
Bra början men inget jätte revolutionerande.
3:a// Maria E
En översättnings sak: Hon satte på radion som stod på fönsterbrädan genom att trycka på volymknappen. Måste man ha med de fem(5) sista orden, vad tillför de?
Ordspråk på Island: När tre vet, vet hela folket. Vid signalskyddsavdelning på S 3 sa man: ”Tala om för en men aldrig för två, vad tre vet, vet världen”. Så sant!!

Städerskan av Nita Prose, Albert Bonnier förlag, 2025
Molly är städerska på Regency Grand Hotel och hon vet att verka utan att synas. Men så en måndag då ett av ”hennes” rum skall städas finner hon gästen död i sin säng och ringer på hjälp. Molly tas in på förhör för att vittna, slutligen blir hon misstänkliggjord för mordet. Det är givetvis inte sant och nu får vi följa fem dagar av Mollys liv och hitta den verkliga mördaren och varför. Vad händer på hotellet egentligen?
Vi vet att Molly lever själv nu sedan mormodern dött för en tid sedan och nu har hon inget rättesnöre att hålla sig till. Hon vet om det och säger: ”sociala situationer ofta vållar besvär för mig” då jag inte förstår eller känner till spelreglerna; lite som en blind person på ett minfält. Portieren Mr Preston håller koll på Molly och var god vän med mormodern. Den Dödes nya fru har blivit vän med Molly och det ha också en kille som heter Rodney som manipulerar henne att varje dag ge en rumsnyckel så han kan hjälpa den papperslöse diskaren, på hotellet, från gatan och samtidigt lägga in hans nattväska på rummet. Att hon hittar vigselringen tycker hon var en skänk från ovan, typ finders keepers…
Som läsare förstår vi snabbt att Molly har någon form av diagnos. Hon är otroligt observant och korrekt och ger inte alltid de ”rätta” signalerna vid samtal och förstår inte alltid skillnaden om någon är snäll eller bara vill utnyttja henne. Men då hon blir häktad förstår hon vilka som är hennes riktiga vänner.
Det var 15 år sedan jag läste en bok med ett Jag-perspektiv och nu som då tog det lite tid att komma in i rytmen. Molly framstår som en kvinnlig Sheldon Cooper* och av tillbakablickarna då hennes mormor levde förstår man att hon var lillgammal och mobbades för detta. Mormodern har en kudde med sinnesrobönen broderat på och den verkar vara viktig, likaså ordspråk som mormodern försökt lära henne att förstå innebörden av och inte bara ordagrann lydelse.
Jag gillade boken och den gick fort att läsa och språket är jagiskt på Mollys sätt och med det förstår man hennes problematik och varför hon uppfattas som udda. Rättvisan skall segra!
Klar 3:a // Maria E
*Sheldon Cooper= en av huvudpersonerna i TV-serien The Big Bang Theory

Gränsen av Majvor Müller, PUF förlag, 2024
Vi följer en ung kvinna, Nadja, från Lettland som kommit till Sverige för att få ett bättre liv, men det blir inte det himmelrike hon kom hit för, utan snarare till helvetet, då hon hamnar i klorna på en traffikinghärva och när en kvinna lämnas i en grav i skogen för att statuera exempel, då biter Nadja ihop. Osmo Puti, en kille som inte haft det lätt men som nu skall bli bättre och Nadja skall han rädda samtidigt. Kommunutvecklaren Erkki Öhrn, tycker det är skönt att gå till hororna i skogen och att Sverige moraliserar för mycket. Journalisterna Hanna och Johan kommer in i bilden då en manskropp hittas i Torne älv vid Kattilakoski. Det visar sig vara tidigare nämnd Osmo. Kvinnorna på de ”ondas” sida är svåra, de kan spela offer men vara förövare allteftersom spelet går och pengarna rullar in.
Vi möter nazisterna på torget i Haparanda som skrämmer alla som inte ser ut som dem och skryter om våld på olika sätt men också poliserna i Happis, bla Linda som är både kvinna och mörkhyad och verkar ha ett förflutet med en av de misstänkta. Hannas farbror Junkka från Luleåpolisen kallas in för förstärkning.
Undrar om Müller läst Klas Barons böcker med kommissarie Gustav Björk? Temat är likadant och utfallet detsamma. Mycket skit sker i gränstrakten men samtidigt verkar lokalborna hålla koll och inte nödvändigtvis hålla männen om ryggen. Erkki Öhrn börjar få kalla fötter. Hanna och Johan gör några dåliga val och hamnar nästan i graven då de jagar en gammal tant hem. Gillar trots allt Müllers sätt att skriva och geografin känns igen. Men sättningen av texten är inte bra; lika långt från mitten till texten som det är från texten till utkanten och det gör sidorna svårlästa.
3:a // Maria E
Om Författaren
Majvor Müller kommer från byn Raitajärvi mellan Övertorneå och Överkalix i Tornedalen men är bosatt i Luleå och verksam som författare och konsult. Hon har varit mycket aktiv i olika företagar- och näringslivsorganisationer i Luleå och i Norrbottens län men fokuserar i dag på det egna företaget och förlaget PUF.