Hobbybibliotekarien

Allt du gör av Lars Wernström, Norstedts, 2022
Hur många gånger måste en ung kvinna bli sviken av vuxenvärlden innan hon tar sitt liv? Det är temat i denna bok fast det vet vi inte ännu. Lisa Molander kommer till utredningsbyrån och vill ha hjälp med att hitta en person som skickar henne hotbrev. Hotbrev, som också inkluderar dottern Emma, kommer varje fredag. Erik Sandell och kollegan Jessica Wallman börjar gräva i fallet, något skaver, är Lisa verkligen sann i sin berättelse? Lisa jobbar på reklambyrån Creator, vars chef är med i ett välgörenhetsprogram som tillsammans med ett HVB-hem slussar ut unga kvinnor till arbete och kanske till och med bostad om de är villiga att ställa upp på en massa olika ”sysslor”…planen för flickornas framtid avgörs under en helgutbildning där föreståndaren för hemmet också är med. Parallellt med detta hittas en åklagare mördad i sitt hem och en poliskvinna hittas mördad på motionsspåret, hur hänger allt ihop med Lisa Molander. Hotbilden förstärks och Kristian Strååt, en gammal bekant till Erik, anställs som personvakt.
Utfrågningen på reklambyrån Creator leder dem till de unga flickornas tid på HVB hemmet och där finns kopplingen till polisen, men en ung kvinna hittas inte, påstås ha flyttat utomlands, men då Jessica letar, överallt, hittas hennes dödsannons och mamman får ett besök av Erik. Hela Creatorfirman och särskilt chefen visar sig vara för bra för att vara sanna.
Min första kontakt med Wernström och den får godkänt, lite för många namn i början och lite för beskrivande text, allt behöver faktiskt inte beskrivas, visst är implicit. Boken hade lätt kunna förkortas på 150 sidor utan att tappa tempo. Språket är bra. Detta är tredje boken på kort tid som jag läser om unga kvinnor på HBV hem, eller motsvarande, som farit illa. Varför tas dessa unga kvinnor inte på allvar? De tar mod till sig och berättar för personer som borde bry sig men ändå inte gör det, inte tror på dem, skickar iväg dem…hur kan någon tro att det blir bra på det viset?
3:a // Maria E

Yxskeppet av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020

Jag har ju läst Jensens böcker om Niels Oxen och då blev jag nyfiken på denna trilogi om Nina Portland. Nina Portland är kriminalassistent vid Esbjergspolisen och ensamstående med en tioårig son. Under en tjänsteresa i Estland känner hon igen en person, bergsäkert, och nu vaknar intresset för ett 11 år gammalt fall, där en rysk sjöman var huvudpersonen. Sjömannen anklagades för att ha yxmördat besättningen ombord på ett skepp som hittades drivande på Nordsjön, men han friades i brist på bevis.

Nina Portland börjar gräva i det gamla fallet och. Det för henne till en början ut i det estniska vinterlandskapet och därefter till London och Skottland, innan hon hamnar hemma i Esbjerg igen och i sitt eget förflutna, där lögner och hemligheter hon inte hade en aning om plötsligt stiger upp till ytan. Det Nina inte vet om är att hon egentligen bara är en bricka i spelet.

Denna första del i NINA serien var minst 150 sidor för lång. Den allvetande berättaren hade kunnat bespara mig på alla olika inblickar. Det räcker med att jag vet Ninas inblickar. Jag blev i alla fall inte klokare av dem och märkte att jag bara skummade dessa kapitel. Och om jag fattar det rätt skrevs dessa innan Oxen-serien. Nina själv är väl en typisk ”kvinnlig polis” liknande Sofia i Areklews böcker. Jag förstår att det kanske måste vara så men det är väldigt stereotypiskt.

3:a för denna första del, skall nu läsa andra boken för att se om även tredje boken skall läsas // Maria E

I mörkret av Lina Areklew, Bazar, 2024
Sofia vänta barn men beter sig som en åsna mellan två höstackar; skall jag välja Kaj, som vill att hans fru skall vara med på förlossningen eller skall hon välja Fredrik som hon verkar älska på riktigt? Kanske blir det bäst att vara själv? På Ulvön är det tryggt. Det är februari och isen ligger tjock, färjan är utbytt mot en svävare och med den kommer Fredrik med sin kamrat Philip. Philip har ”bråkat” med sin flickvän Madeleine, och i ett försök att bli sams åker han till henne men när han kommer fram är hon borta, spårlöst. Philip vägrar att lämna höga kusten och den enda Fredrik kommer att tänka på är Sofia. Tre dagar senare försvinner en fyraårig flicka och ett stort sökpådrag drar igång, inte ett spår.
Att dessa två hänger ihop får man reda på sedan, men varför? Sofia får inte göra uppdrag som hon vill utan blir satt att kolla alla tips som kommer, Fredrik hjälper på sitt sätt, Tord tar hand om Philip och Kaj är mest ivrig att bli pappa.
De bägge flickorna är systrar och pappa Anders nyaste fru utsätts för mordförsök som skall likna självmord under sökandet av flickan. Otrohet och för mycket drickande tros vara orsaken till hennes ansökan om skilsmässa och ensam vårdnad. Sofia sliter med tipsen och Fredrik sliter med sin tidigare relation som nu gjort självmordsförsök, hemtjänsten larmar, vattnet går, ja, det blir ett rörigt slut, men jag gillar det.
Areklew målar upp storyn bra även om den är lite lagom långsökt med försmådd kvinna i täten och en pappa/make/ex make som inte kunde tro att något sådant kunde påverka honom eller hans familj. Hela Höga Kusten är superfin men känns väldigt kall och ogästvänlig i februari, inget självklart turistmål. Det lutar åt att Fredrik och Sofia får ihop det så nu måste jag läsa nästa bok
3:a // Maria E

Ur askan av Lina Areklew, Bazar, 2021

Många händelser leder till att Fredrik en dag sitter med en mördad mans väska på trappan till Sofias hus på Ulvön i Örnsköldsviks skärgård och minns inget av vad som hänt, kvällen innan. Fredrik överlevde Estoniakatastrofen men miste både föräldrar och bror och lider av vad jag tror är överlevnadsångest. Han tror sig se sin bror, som aldrig hittats, utanför ett hotell tillsammans med hotellägaren…och det är han som nu hittats död. Fredrik som tyckte han var nära att få svar på frågan om sin bror blir nu själv misstänkt för mordet.

Sofia är en gammal flamma till Fredrik och tycke uppstår igen och Sofia vet exakt hur olämpligt det är, men tror inte att Fredrik är skyldig, fler människor mördas och Fredrik börjar ana att sambandet är en sommarkolloliknande verksamhet som bedrivits på Ulvön av en Pastor Aron.

Det är en parallellbok; Sofia och polisernas jakt på mördaren och Fredriks jakt på sanningen och samtidigt hålla sig undan polisen, blandat med tillbakablickar från 1979. Man brukar ju säga ”ur askan in i elden” om när det är jävligt kan bli värre. Fredrik går på tunga psykofarmaka mot sin ångest och Sofia tror hon har magcancer och kommer att dö men gör allt att för att inte tänka på det.

Jag gillade denna bok och språket var bra kanske lite för många trådar att tvinna upp men jag tycker Areklew lyckas, det jag saknar är brodern…var det han, eller kommer jakten på brodern fortsätta som en röd tråd eller är han bara ett hjärnspöke av hopp?

Klar 3:a // Maria E

De ensamma av Anna Kuru, Modernista,2023

1975; Dysfunktionell familj som lever i utkanten av stan och ingen har någon insyn i deras liv, verkar det som. Mamman är lätt störd och pappan jobbar mest så det är tonåringen Carina som får ta hand om lillasystern. Carina själv vill mest bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt och det får man reda på i slutet. Pappan och mamman varken ser eller vill se vad som händer och gör de det, är det Carinas fel. Lillasystern är den enda som gör att hon inte tar livet av sig. Men nu skall hon sticka, de skall bara fira midsommar tillsammans en sista gång, pappan och mamman skall åka på en kort semestertur efteråt. Planerna går bra och dåligt, föräldrarna hittas döda och Carina får skulden och SoS tar lillasystern…

Hösten 2021; Kvinna som känner sig anonym i Stockholm, hon verkar trivas med lägenhet och jobb men vill inte gärna umgås med någon på fritiden och då kommer samtalet… och hon åker till Kiruna.

Jag upplevde inget nytt med boken, Snarare så befäster den bilden av tysta norrbottningar som inte pratar om det som är viktigt, kanske är det för att de är tjejer, som bastusnacket inte fungerar, kanske är det för att mamman är psykiskt sjuk och kanske förträngt sanningen. Kuru är en fena på detaljer i alla fall och det är skönt att läsa texten, även om den inte överraskar.

3:a // Maria E

Sorgsystern av Tina N Martin, Polaris, 2023

Ja, och så var det dags för nästa bok; den tredje boken om/med kriminalinspektör Idun Lind och hennes kollegor vid gruppen för grova brott i Luleå.

Mitt under fotograferingen vid ett bröllop i Överluleå kyrka faller en person ner frånkyrktornet mot omedelbar död. Det visar sig vara en ung kvinna, Elvira, som för tre år sedan försvunnit spårlöst från ett SiS boende i Boden. Jobbig tjej, förmodligen, och säkert självmord är första tankarna, men när ytterligare en ung kvinna, Agnes, försvunnit från samma boende, känns det lite suspekt. Dessutom hade Elvira fött barn för tre år sedan och var är det? Bröllopsfotografen som klickade lite extra ser på bilderna att det är två i kyrktornet…På boendet, nu, bor Emma som tycker livet är perfekt där, hon kan reglerna och spelet. Hon är duktig, säger Mona, duktig. Emma hatar det ordet, det är ett av de smutsigaste hon vet. Emma har tillsammans med sin tvillingsyster växt upp med en manipulativ och bekräftelsesökande mamma och när systern dör finns ingen Emma heller. Många svikna unga flickor som borde fått bättre start i livet, men önskan om frihet och förändring gör att Agnes, hittas. Idun kämpar vidare med skuldkänslor mot Calle och kärlekskänslor för Tareq och vad ett förhållande kan innebära, han är ju inte singel.

Jag gilla Martins skrivande, jag känner dock att Idun är lite för hård, hade önskat att hon brytt sig mer om sig själv. Jag skulle nog bli lite irriterad och arg även över denna story, tyckte Martin då jag köpte boken hos henne. Mycket riktigt; det blir jag, varför måste utnyttjade barn fortsätta att utnyttjas? De Vuxna måste väl ändå förstå att deras beteende är/var ett sätt att skydda sig själv i den situation de hade innan de kom till SiS-boendet. Och varför tror vi alltid det värsta, jo för egna erfarenheter och fördomar säger det, det räddar oss ibland men skadar lika ofta.

3:a // Maria E

Nödvändigt ont av Maria Adolfsson, Wahlström&Widstrand, 2024
Sjätte delen i serien ”Doggerland” och gissa vad dessa ortnamn har gemensamt: Gimle, Hemmelberg, Thingwalla, Tangemarkerna, Gemse, Valebukten, Grenå, Thysted och Frene? Jo, de finns INTE med på kartan som man bemödat sig trycka på insidan av pärmen, det stör mig en hel del. Annars är boken bra.

Karen Eiken Friis jobbar på men har nu fått en ny högsta chef, direkt från Tullverket där han tydligen rönt framgång med att styra upp organisationen att bli mer effektiv. Karen får frågan om hon inte med tanke på familjen funderat på en annan befattning, någon annan stans? Inte populärt. Den nye chefen verkar vara en reko kille med sunda åsikter, eller?? Karen blir förvånad då han ideligen verkar lägga sig i hur de arbetar tills hon av en slump får syn på en bild av chefen och det är inte frun han kramar om.

Mysteriet handlar om en konstnärskuf som vart tionde år, ungefär, skaffat ny fru och nya barn. Han är skild från fru nummer ett och två, har ännu inte gift sig med nummer tre och just nu bor fru nummer två och barnen samt barnen till fru nummer ett i huset tillsammans med blivande nr tre. Fru nummer ett är där för att stötts sitt mindreåriga barn. Bara denna konstellation gör att man vill dra och hoppa över ett stup tycker både Karen och Jounas, men det är något som skaver. Billig Whiskey och ingen kropp…Karens syster drabbas också av ett självmord då en kollega hittats död i sin lägenhet och efterlämnat ett blivande scoop till Helena och dessa hänger ihop på något sätt i periferin.
Jag gillar Karen, vi känns rätt lika och ogillar ordet duktig. Det är något man använder till djur; duktig vovve, typ. Hon är 50 + och har ett barn på tre, och hennes man gör det mesta hemma men när han tar hem en herrelös hund, inte tar, utan köper den för cigaretter och sprit av en hemlös man som troligen inte en kommer att sakna den blir hon bara sååå trött och kapitulerar. Efter några bad och borstning är hunden ok, nästan. Språket håller och jag ser fram emot nästa bok och Helenas scoop och hur nye chefen skall kullkastas…
4:a // Maria E

Tills jag hittar dig av Harlan Coben, Bookmark, 2023

Ny bekantskap för mig. Trevligt!!

David Burroughs liv var väl inte på toppen men det var ett ok liv med fru och en treåring, lite för mycket att dricka emellanåt men inget särskilt tills den dag han hittar sin son, Matthew, ihjälslagen och själv blir anklagad för mordet. Han minns inget och döms till livstidsfängelse och tänker väl att livet ändå är över…

Fem år efter domen, exfrun har gift om sig, då kommer så hans första besök. Det är exets syster, Rachel, som visar på ett fotografi som hon sett hos en bekant och där syns Matthew i bakgrunden. Är det möjligt att han lever, att jag inte slog ihjäl honom, vem var det döda barnet i så fall och var är han??? Frågorna hopar sig och David måste ut ur finkan, han måste hitta Matthew. Hur rymma utan att bli tagen tillbaka? Rymning sker och jakten på Matthew börjar samtidigt som larmet går och jakten på David startar. Poliserna Max och Sarah följer David och Rachel hack i häl men börjar också tveka, tänk om David är oskyldig…

Trevlig läsning och ett slut som hade en dubbel knorr. För varför satsar man annars sitt liv för att hitta pojken. Poliserna är roliga men känns lite klyschiga i sin jakt på David och Rachel medan de vänder på alla stenar som kan vändas för att förstå varför det blev som det blev. Davids kapitel är i jag-form alla andra läser vi om. Kan tycka det var lite störigt men jag vande mig. Inget Nobelprisämne men skön läsning med många bottnar.

3:a // Maria E

Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin, Éditionsj, 2022

Länge sedan jag läst en fransk författere, en vän tipsade om denna bok och jag är inte besviken. Jag vet inte vad jag väntade mig men berättelsen om Violette och hennes liv fängslade mig.

Violette– fosterhemsplacerad sedan unga år, outbildad, träffar på kvinnokarlen

Philippe– som har svåra problem med sina föräldrar, men älskar sin morbror och fru, de får dottern

Léonine– som omkommer vid 7 års ålder på ett sommarkollo, olycka säger alla, men var det så?

En trio som är helt omöjlig, egentligen, och det förstår de nog när de bor tillsammans i en banvaktarstuga och har jobbet att öppna och stänga bommen. När bommen automatiseras måste de flytta. Båda föräldrarna grubblar mycket på ”olyckan” och kan inte riktigt förlika sig med det och de söker sanningen på olika håll, samtidigt som de måste flytta. Jobbet som kyrkogårdsvaktmästare på den kyrkogård där dottern ligger blir ledigt och Violette vill flytta dit, Philippe är skeptisk men finns med ett tag, men så plötsligt är han borta…

Julien, en poliskommissarie, kommer till kyrkogården med sin mors urna för att placera den på graven med en, för honom, okänd man. Nu är Violettes stillsamma dagar över och minnena kommer till ytan och vi får följa alla tre och några till och alla är på något vis kopplade till ”olyckan” och sökandet efter sanningen.

Ja, lite för mycket dagboksanteckningar som kändes irrelevanta, men utöver det en fin, tragisk och kärleksfull berättelse om två olyckliga själar som fångar varandra.  Violette älskar Philippe först sedan Léonine, Philippe älskar bara sig själv, sin MC och TV-spel. Efter dotters död får Philippe rådet att inte gräva mer…och Violette skall sluta älta, inget blir bättre. Men Philippe kan inte sluta gräva, han måste få veta sanningen om ”olyckan”.

Violette lär sig läsa då hon läser för dottern och hon läser mycket. Det finaste kapitlet är då hon skriver ner talet till sin dotter, som hon skulle ha läst om hon hade varit med på begravningen, det rådet fick hon av sin föregångare Shasa.

3:a som helhet. Då det blir lite segt ibland // Maria E

Skinn av Sara Strömberg, Modernista, 2023

Efter att läst både Sly och Skred med stor behållning kändes det som ett måste att läsa denna tredje bok med Vera Bergström i huvudrollen.

Inte mycket händer på lokalredaktionen och nu vill man locka läsare genom att försöka sig på att vinkla ett trippelmord från 1995 så pass att nya saker kanske kan komma upp. Vera tycker det är en bra idé och börjar leta bland intervjuade vittnen och efterlevande. Tull, polis, räddningstjänst, vänner och bekanta till de mördade men också till bekantas bekanta. Sakta blir det en spricka i byafasaden och nya vinklar skymtas; otrohet, jaktbrott, våldtäkter och lögner. Vera får reda på att en man med blåslampa har bränt och våldtagit en kvinna och när ett ännu äldre dödsfall med brännmärken kommer upp blir hon klar över att något finns där. Kapitlen varvas mellan Vera, Frank (en av de döda) och Roya. Lite långsökta sammankopplingar kan tyckas, men bäst är ändå storyn om Vera och Thomas. Hur svårt skall det vara att bli älskad av någon? Lika svårt som att säga att man älskar någon och Vera kämpar på och emot sig själv och sina känslor, kan inte riktigt ta in att någon kan älska just henne. Men Thomas gör det, har alltid gjort det, kommer alltid att göra det, bara hon låter honom göra det.

Men visst gör Vera som alla andra, åker själv till en skum person för att intervjua…

Strömberg skriver adjektivtfullt och känslosamt då hon beskriver människor, omgivningar och händelser, hon målar upp scenerna snarare än skriver dem och jag gillar det. Vera är kärv men samtidigt väldigt kärleksfull men har inte orden för att förklara det för Thomas så det blir bara att hon tystnar och gråter i sin ensamhet. Att komma under skinnet på någon annan är svårt och att låta någon komma under ens eget skinn är svårare. Men mycket hade kunnat undvikas om man pratade högt om händelserna istället för att tiga som muren och skämmas.

Klar 4:a, denna håller lika hög klass som tidigare. // Maria E