Hobbybibliotekarien

Ett livsavgörande beslut av Christina Larsson, Romanus &Selling, 2021
Två sidor av samma mynt av Christina Larsson, Romanus &Selling, 2022
Tre är en för mycket Christina Larsson, Romanus &Selling, 2023

Alla i serien AGENTUREN med poliskvinnan Louise Olsen och hennes make, Max, som har ett säkerhetsföretag med kollegan Krister. Louise jobbar med gängkriminalitet vid polisen i Göteborg och är tillsammans med kollegan Martin ute i ett Gårdsten för att träffa en informatör då allt går fel, en bilverkstad sprängs, de överfalls och Martin dödas. Det måste vara Hisingsfalangen menar Louise.
Dessvärre vänds allt till Louises nackdel; var hon förberedd, vad visste hon? Samtidigt kontaktar Georg Assarsson Max för att han vill ha skydd i sitt hus då han känner sig hotad. Max lovar att skicka någon dit under morgondagen, för det är bråttom. Dagen därpå när larm ska installeras går det inte att få tag i Georg. Max bestämmer sig för att åka till hans arbetsplats och se om han finns där. Vad Max inte vet om är att det nu är en mordplats och en av de döda är Georg Assarsson som i sin ficka har han Max visitkort från gårdagens möte.
Det finns en läcka hos polisen och allt tyder på att det är Louise och internutredning gör allt för att bevisa detta, med bra stöd av högsta ledningen. Louise skall vittna i en rättegång mot en av medlemmarna i Hisingefalangen, det skulle Martin också, men han är död. SÄPO anser att det finns hot och plockar bort paret Olsen, ger dem skyddad identitet utomlands, tillfälligt, men nu dras konspirationens nät hårdare kring Louise, då blir Polischefens hustru blir mördad och Louise får skulden. Det blir det katt och råtta lek där ingen vet vem man kan lita på. Olsens tar saken i egna händer och bildar AGENTUREN.
Att reda upp detta och att sätta dit den riktiga läckan, den riktiga mördaren och spindeln(läckan) i nätet handlar del två och tre om. För att gäng står mot gäng är sanning men om ett gäng får fördelar och tips skapar det osämja och nu finns det ett pris för Louise, men de är utomlands och utan pengar.
Jag tyckte det var lite svårt att veta hur lång tid det går, är det veckor, månader, år? En sak som också stör mig är Louise, som trots att de privat skall inleda IVF inte verkar bry sig ett dugg om sig själv och när Max hittar henne halvt ihjälslagen och frågar hur det är, får han till svar: Jag är ok! ”Hon biter ihop”, sån är Louise. På jobbet är hon en jobbig jävel, taggarna utåt och tror att alla är emot henne, ofta välbefogat. Tempot i böckerna är snabbt och språket är nyanserat och beskrivande av både polisjobbet, säkerhetsarbetet, det man kan göra och se på nätet och jag hoppas verkligen inte att polisen jobbar på detta sätt, slickar uppåt och sparkar neråt. Polischefen är ju farligt lik Kapten Klänning som psykopat.
Sammantaget är dessa tre böcker lite för mycket jakt, flykt, konspiration och död eller munkavle eller omplacering av person som inte går i ledbanden, det är trots allt 1000 sidor, men det är spännande.
3:or för alla // Maria E

Dödssynden av Maria Grund, Modernista, 2021

Utsedd till ÅRETS BÄSTA SVENSKA DEBUT av Svenska Deckarakademin! = Måste läsa!
På baksidan läser jag: ”En fjortonårig flicka hittas död i ett vattenfyllt kalkbrott på en välbekant och samtidigt märkligt främmande ö utanför Sveriges ostkust. Handlederna är sönderskurna och ett grovt snöre är intrasslat i håret. På ena höften står talet »26« skrivet med blå märkpenna. Inga spår återfinns runt kalkbrottet. Dagen efter hittas en bokantikvarie brutalt knivmördad på andra sidan ön. Utöver knivhuggen i bröstet syns över strupen två sår – som ett kors. Flickans död avskrivs som självmord, medan kriminalkommissarie Sanna Berling tillsammans med sin nya kollega Eir Pedersen inleder utredningen om antikvarien. Men Sanna upptäcker ett oroväckande samband mellan det senare fallet och den fjortonåriga flickan.
Snart blir det tydligt att det som inträffat bara är startskottet för en hel rad våldsamma mord. En kamp mot klockan inleds. En kamp i vilken sju barn visar sig ha nyckeln till den ohyggliga sanningen – och som blir långt mer personlig för Sanna än hon någonsin kunnat ana”.
Kriminalkommissarien Sanna kämpar på med psyket som havererat för en tid sedan då maken och sonen omkom i en anlagd brand, när årsdagen närmar sig blir trycket på sömntabletterna, som ger tillfällig ro, något högre, ibland kombinerat med vodka. Huset är utbränt men hon bor i garaget, tillfälligt. Känsligt är detta fall just nu, då barnen är i den ålder hennes son skulle varit i. Eir som tycker hon blivit felplacerad trivs bättre och bättre och bestämmer sig för att stanna.
Jag gillar boken och Grunds sätt att skriva. Sanna är både störig och störd och hennes kollegor smyger runt henne i många avseenden, medan Eir inte riktigt gillar det läget. Sanna behöver hjälp, och inte bara med tabletterna. Eir själv har en syster som inte är på livets framsida och det visar på att bägge kvinnorna är känslosamma, inte bara ser arbetet först och som viktigast. Det sorgliga i denna story är alla svikna barn som under ett sommarläger tvingats göra en massa ohyggliga saker som ingen vuxen kan tro på efteråt, ”nä det kan väl inte vara möjligt”. Präst, psykolog, sköterska och föräldrar, ingen anmäler något och det , om något, borde vara en dödssynd.
4:a // Maria E

Sten i siden av Mikael Niemi, Pirat förlaget, 2023
Tänkte genast på Bowens teori, se nedan, då jag läste denna bok:
Det hela börjar med att man 2017 hittar kvarlevorna av en kvinna i myren utanför Pajala och Siw får en förnimmelse av att hon måste norrut, till Tornedalen.
Mellan åren 1920 och 1932 får vi följa Eino och Saara och deras slit och vedermödor som börjar då Einos bror Wilhelm får överta familjegården, sånt glömmer man aldrig. Eino försöker ständigt lösa det ekonomiska och tjärbränningen gick bra men Brukspatronen förhalade försäljningen tills det inte fanns någon vinst till Eino. Sedan skulle väg brytas av den som bjöd minst, det gjorde Eino och blev heller inga pengar över.
Här beskrivs kommunismen, kapitalismen, socialismen, nazismen, strejk och strejkbrytare, fackföreningen som vill hjälpa arbetarna, alla män med makt (pengar) och brodern Wilhelm som fick allt utom Saara men som likförbannat vill Wilhelm henne och det ska han; han tar henne.
Mellan åren 1971 och 2017 möter vi Siw som känner saker och ser i förväg, Ennustaa, och hennes pappa David.
David är son till Martha som är dotter till Eino och Saara. Martha är konstnärlig och känner sig inte hemma i Pajala och vid ett väl övervägt tillfälle tar hon Algots cykel, mammans sidenschal och cyklar söderut. I Nordmaling, tar resan slut och skvallret går- Kommunistflickan som blivit hora. Vad kan man vänta sig av en odugling till pappa och en nådetjuv till mamma? Ja, lägger man ihop skit och skit så får man gödsel. Myndigheten inkallas och då hon är gravid sätts hon i fosterhem, för ”barnets bästa” och det blir i Wilhelms familj, som David växer upp. Sonen Algot är sedan vägstrejken förskjuten och är inte längre Einos son. Saara kvider då två barn saknas henne och drar sin kos.
Väldigt bra skildring av Tornedalen på 20-30-talet och samstämmigt med många andra böcker jag läst om den tiden i just Tornedalen. Tvångssterilisering berörs bara något. Men att veta sitt förflutna är något som Siw känner att hon måste komma till rätta med, hon träffar kusiner som vet mer om henne än hon om dem. Släktskap är viktigt i Tornedalen. Inte vem man är utan vems man är. Niemi har skrivit en bok om människor jag saknade då jag lade ner boken. Älskar utvikningen om palt på sid 394-395.
Klar 4:a // Maria E

Tabita av Iben Mondrup, Modernista, 2023
Vi möter mamma Rosine och hennes dotter Abelone med barnen Angajus och Tabita (efter mormor) Vitus (efter pappan) föds alldeles i början. Nu har Abelone tre barn och en mamma att sörja för men ingen make. Rosines make Vitus dör samtidigt som pojken föds och Rosin önskar att hon med kunde dö…men hon levar vidare, året är 1965 och sedan 1915 har hon bott här med sin make och älskat det.
Abelone har fått jobb hos ett danskt par som hushållerska och tycker det är ok, det är ett sätt att få mat i magarna på familjen, Mannen Berthel fotograferar mycket och har handelsbod, frun Eva är hemmafru och ganska ensam i denna karga värld, den tid på året då det är midvinter mår hon dåligt. De har inga egna barn men välkomnar Abelones två yngsta barn och bjuder på socker och andra godsaker och lär Tabita danska. Efter en jakttur tar Berthel med sig en björnunge hem (isbjörn får man anta) och pojkarna i byn tar med björnungen på isen där Angajus förolyckas. Året efter tycker Eva att barnen Tabita och Vitus inte har det bra hos mamma och mormor utan tycker att nog skulle de ha det bättre hos henne. Vännen håller med, ”Du gör en god gärning”. -Men Abelone blir ju olycklig, äh, grönslädska kvinnor är inte så känsliga, de är annorlunda funtade. En adoption ordnas, eller ett bortförande. Här ser vi inte Abalone mer, trots att hon lovat barnlösa släktingar på Grönland att ta barnen .
Tabita och Vitus är oskiljaktiga. Tabita har svårt att anpassa sig till det nya livet i Danmark och skolan där. Eva hittar fotoalbum och bilder som visar på att maken Berthel gjorde annat med Abelone än fotografera; Vitus är hans barn. Berthel nekar inte utan tycker att Abelone var ju bara en dum Grönländarflicka, inte som du, Eva. Men Vitus skall ut! Bestämmer Eva. Tabita blir otröstlig och svårare än vanligt men tror att Vitus är tillbakaskickad till Grönland och finner tröst i det. Åren går och Tabita växer och frun Eva håller sig undan men det gör inte Bertel, han håller sig närmare…Visar tydliga tecken på svartsjuka om Tabita tittar på jämnåriga pojkar.
Det går lätt att ta ett barn från Grönland men svårare att ta Grönland ur barnet. Återigen ett kapitel i den vita överhetens historia där man förminskar, förnedrar och förringar urbefolkningen och kallar dem dumma och okunniga, tycker de har konstiga kläder och äter äcklig mat, fast de gjort så i hundratals år innan. Eva lärde sig inte grönländska utan tvingade Abelone och barnen att lära sig danska. Men precis som med samiska finns inte alla ord på danska så språket blir fattigare. Seder de haft i hundra år skall de sluta med för det är inte ”naturligt”, tycker de vita människorna. Men knulla med kvinnorna i urbefolkningen går tydligen bra.

Mondrup har talat med sex kvinnor om deras uppväxt i Danmark och på Grönland inför skrivandet av boken och med största säkerhet var det värre i verkligheten.
4:a // Maria E

Bodenfallet av Thomas Bodströn & Lars Olof Lampers, Norstedts, 2016
Detta är första boken i serien Svenska Brott där det lovas inträngande och förklarande beskrivningar av polisarbete och rättsprocessen i kända svenska kriminalfall. Jag lockades lite av nyfikenhet till denna bok, tänkte kanske får man reda på något nytt. Men det fick jag inte. Allt i boken har jag kunnat läsa om i tidningarna och på Internet, dock är allt kronologiskt uppställt och skapar en bättre förståelse för varför allt inte ”gick som på räls”. Precis som med fallet vid Stenbäcken där Carolin mördades var slumpen en stor medspelare också denna gång. Men blev verkligen rätt person dömd? Är allt sanning som sägs i domstolen? Är alla spår verkligen undersökta? Varför hittas ingen mordplats eller mordvapen? Många anser att fel person dömdes, tja, vad vet man. Nu är det 11 år sedan det hände och jag tycker inte boken kastar nått nytt ljus på någonting, bara förklararande textmassa.
2:a // Maria E

Himlen är en plats på jorden av Christoffer Holst, Lovereads, 2024

Hur blev ditt liv? Blev det som du ville?

”En varm och rolig feelgoodroman om vänskap, oväntade äventyr och att det aldrig är för sent att börja om” och det är precis vad det är och det man betalar för.
Mimmi är nyskild och har precis hittat livsgnistan igen. Hon volontärjobbar med lite äldre kvinnor, där de fikar och samtalar, en dag berättar Maj om en kärlek hon hade som ung och om brevet som kommit. Det får Mimmi att fundera på om det är målet med hennes planerade resa med husbilen Hasse. Väninnan Lenas dotter Lovisa som är 35 har kommit sårad ur sin relation och har nu, i två år, legat på sin mammas soffa och fått allt serverat och det har tagit död på Lenas livsgnista. På Lenas födelsedag når allt klimax och när Mimmi kommer förbi och säger grattis, ber Lena om att få följa med…bara dra, och det gör de. Mimmi är pensionär och Lena på väg, men är pga dottern sjukskriven för vård av anhörig.

Lena och Mimmi träffades för över trettio år sedan, när de jobbade på socialkontoret i Östersund. Sedan dess har ett helt liv passerat, men de håller fortfarande ihop, trots det vet de inte allt om varandra, men det hinner de med under resan.

Tja, Feelgood på Lovereads förlag och med en 34-årig kille som kan ha lyssnat på kvinnor vid baren där han jobbat och författat ihop storyn i samma anda som ”Killing me softly with his song”. Jo, det finns många igenkännande bitar och mycket som man kan skratta åt som 60+are men något nobelprisämne är det långt ifrån, men en skön avkoppling.

2:a // Maria E

Kidnappad av Samuel Karlsson, Lind & Co, 2024

Sjätte delen om polisen Jessica Jackson, och detta måste vara den sista, för nu spårar det verkligen ur. På baksidan står det spännande, spänning i hela boken, spänningen men nja, jag blir mest frustrerad av Jessicas framfart i psykopatstil, inga gränser, utnyttjar vänner, hotar vänner, lurar vänner och blir förbannad då hon får nej. Hon är inte polis längre utan privatperson, fd kollegor blir utnyttjade.

Jonathan, sonen, har lurat en skurk under sin resa i Sydostasien och nu är skurken, Philip, på Mörkö för att få tillbaka pengarna som rubinen var värd. Han och dottern May kidnappar Jonathan och låter meddela att Jessica måste skaffa fram pengarna, annars dör grabben. Jonathan är vuxen och har gjort dumheter men nu skall han fritas, Jessica skall fixa fram pengar på ett eller annat sätt och alla sätt är tydligen tillåtna i Jessicas värld. Philip är också psykopat och med lite droger i kroppen gör han vad som helst, vilket Jonathan blir varse. Kollegan Mattias kopplas bort från Jessica och arbetar med en droghärva men som alla vet är den världen ganska liten och snart korsar de varandra.

Tycker boken var tråkig då allt fokus ligger på Jessica och hennes försök att få fram pengar till varje pris. Gör man verkligen allt för sitt barn, ja, kanske? Det fick mig att tänka på Rognebys polis Leona som var allt annat än moralisk.

2:a// Maria E

Spökfången av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020
Avslutande delen i Nina Portlandtrilogin och denna gång följer vi två parallella händelser vi följer:
En PTSD soldat som har sin egen hämndrunda och dödar tre personer, varav två av dessa är gängkriminella, dock olika gäng, så gängen blir hämndlystna.
En ”spökfånge” som fraktas från (via) Island till Rumänien, ingen skall veta om detta. Men han lyckas övermanna besättningen och planet landar brutalt på stranden utanför Esbjerg.
Hänger dessa ihop? Nina blir satt att följa uppflygplansolyckan trots att den verkar vara en vanlig ovädersolycka istället för att utreda gängskjutningarna, det gör henne irriterad och störd. Men flygolyckan var ingen olycka och fler passagerare fanns med än som var angivet, men var finns denne nu och vem är han? Terrorist, företagare, make och pappa till fru och barn i Sverige? När soldaten och fångens vägar korsas på ett helt otroligt sätt får historien en annan vändning. Ninas son, Jonas, tas på bar gärning då han försökt snatta dartpilar på sportaffären, han hävdar sin oskuld och skyller på kamrater som givetvis nekar.
Även denna bok är för lång med förmycket förklarande text men i mitten ungefär kommer äntligen Nina på att hon måste vara sig själv, inte knyta nävarna i fickan, pejla läget och stämma av innan man talar, nä direkt konfrontation är vad som gäller, enda vägen till framgång. Jag skrattar lite och tänker på ett citat av Arne Anka:” Att tänka före man talar är som att torka sig i röven före man skitit”
Det blir mycket skummande då fångens identitet och varför han är fånge inte blir begriplig förrän i slutet. Soldatens hämndaktioner är lättare att begripa och att han råkade vara på fel plats vid fel tillfälle och hata fel personer gjorde att han hittades, men av politiska skäl försvann…
3:a även denna gång// Maria E

Kolmannen av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020
Andra delen i trilogin om Nina Portland och denna är i mångt och mycket upplagd på samma sätt som föregångaren Yxskeppet. Denna gång är det ett oväder med blixtnedslag som blottar en död man i ett kolupplag vid kraftverket i Esbjerg och en osannolik härva kommer att knytas upp. Utöver ”Kolmannen”, som troligen är turk, så är det:

Fru Munk som hittas död i sin lägenhet- gammal men pigg
Ib Munk, autistiska sonen som försvunnit
Morten Busk, filmfotograf, som omkommit i en trafikolycka i Turkiet
Ercan Duru, hittas död i en campingstuga

Nu gäller det för Nina och kollegorna att nysta upp detta men det är mycket som splittrar Ninas koncentration; Pappans hemkomst, dåliga samvetet över att inte hinna med sonen, pojkvännen, som hon bryter med, poliskurs för befordran och nya kollegan Weise. Samtidigt som hon ständigt känner sig iakttagen. Det hela tar henne till Turkiet och Tyskland då det framkommer att Ib har något som andra vill ha och gärna dödar för att få. Kursen får vänta.
Men precis som i första delen är det för många inlägg med andras tankar och göromål, men hon träffar Axel, mannen som iakttagit henne och han verkar vara på hennes sida…och tillsammans hamnar de i ett skottdrama och räddar Ib Munk från döden.

Lite för lång bok även denna gång och Nina är en komplicerad person, gör lite som hon vill och delar inte alltid med sig av information, kan vara bra att ha själv, tänker hon. Men, när det alla letade efter kommer till ytan vill alla att det förvinner för att inte skapa politiskt kaos i EU. Alla ”skyldiga” var döda och ”Fallet” var dött. Men där slutar inte boken, nä, för det visar sig att hennes son gjort en kopia på den fil som alla ville ha, och nu är han borta och Weise verkar ha dubbla hattar?
Nja, lite för mycket som händer men allt hänger ihop
3:a // Maria E

Jävla Karlar av Andrev Walden, Polaris, 2023
”En gång hade jag sju pappor på på sju år, De här är berättelsen om de åren” Detta är de inledande orden i boken där vuxne Andrev ser tillbaka på barn Andrev som försöker förstå och anpassa sig till den plats i livet han är, då och där. Papporna är Växtmagikern, Konstnären, Tjuven, Prästen, Mördaren, Kanotisten och Indianen. Indianen är den ”riktige” pappan och han finns alltid hos Andrev som en fond, inte att han jämför men undrande. Papporna är riktiga män och jag förstår rubriken väl och det börjar Andrev också göra då han hör samtal mellan mamman och väninnor där män beskrivs som jävla karlar i ledsna-, glada-, förälskade-, sårade-, och arga ordalag. Han inser ju själv att han är man och skall han också växa upp till en jävla karl?
Är papporna i rätt ordning tar det, i boken, ända till Mördaren, innan mamman en dag säger till Andrev: ” Dessa jävla karlar och deras våld, jag vet inte hur de hittar mig men det gör de alltid. Det har de alltid gjort.”
Insprängt bland dessa pappor finns syskon, vänner, skolbyten, kärleken, flyttar och andra reflektioner som fastnat, fast de kan vara triviala, men de har fastnat ändå.
Jag tycker mycket om språket och boken och jag hoppas Avdrev Walden skriver nästa bok om mamman. För är det så som mamman säger? Att det hennes fel att männen slår, är det hon som är en våldsmagnet?
4:a // Maria E