Polardöd

Polardöd av Saga Stigsdotter, Lundberg och Lennse förlag, 2026
En alternativ sanning skulle man kunna säga. Polarexpeditionen med ingenjör André har stoppats och syskonen Olssén har tagit över och nu skall Olssénexpeditionen förberedas och genomföras med samma ballong som André hade. På väg till Svalbard möter de en man som säger att det förekommer dåliga saker där uppe och om livet är er kärt skall ni vända om. Självklart lyssnar de på mannen men struntar i vad han säger, det kan väl inte vara sant. Ballongfärden tar sin början och får sitt slut på ganska exakt samma sätt som vi kunnat läsa att Andréexpeditionen fick. Här är det lite mer levandegjort och givetvis dör alla. Men precis som Bea Uusma inte nått till botten med hur och varför alla dör får vi veta det bättre här, någonting förgiftar dem inifrån och ”de” mättas bara av rått kött. Den blåa färgen sprider sig i dem försätter dem i konstigt mentalt läge, kanske blir vi förgiftade av blåalger säger Corinne Olssén, systern till Alexander Olssén och enda kvinnan, alltså-inga mer soppor på blåalger. I själva verket är det en varelse som tagit boning i deras kroppar. Enkelt byte, människan vill ju tydligen smaka på allt…
Lite smårolig men den fick mig att tänka på Wilderängs berättelse om nanomiter som istället för att ta över elektronik tar över människokroppar och djur för att på så sätt spridas vidare. Kort liten berättelse på 94 sidor om hur man kan drabbas av ”polarbacillen” en vanlig åkomma för den som besökt Svalbard.
3:a // Maria E