Grim av Sara Bergmark Elfgren, Rabén&Sjögren, 2021
Lika bra som jag tyckte om Norra Latin tycker jag illa om denna bok. Är det verkligen Sara som skrivit denna? Språket är jobbigt och de två parallella historierna för inte varandra framåt. Märkliga intervjuer och bilagor. Nåväl, Boken handlar om Kasper, snart 20 år och hans problem som, jag aldrig greppar, men verkar vara ångest och depressioner och misstro mot sig själv. Sommarjobbet på Gröna Lund, till en början som mattlangare i Lustiga huset sedan som demon i House (spökhuset) får honom att tro på sig själv men också kunna lite på att andra ställer upp för honom. Sedan har vi ”interlude” som bryter av med korta kapitel, Iris kanske?
Kasper har fått sitt namn av sångaren i Pappans band som de hade för länge sedan, Kasper, eller Grim som var hans artistnamn, dog, eller mördades eller tog sitt liv, under mystiska omständigheter strax före han skulle fylla 20 år och nu börjar visa sig i Kaspers drömmar och då i väldigt mörka situationer. Kasper som tecknar drömmarna vill ta reda på vad som hände och börjar intervjua de gamla bandmedlemmarna, men vems sanning är rätt?? Parallellt får vi följa Grim och de andra från tiden de var band…helt i onödan. Varför inte bara låta oss upptäcka dem genom Kaspers ögon och låta oss ta mer del av de demoner Kasper kämpade/kämpar med.
Nej, detta vara ingen skön läsning, utan jobbig och trög, grimt trög
2:a, jag läste klart i alla fall // Maria E
Hobbybibliotekarien 