Norra Latin

Norra Latin 001

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren, Rabén&Sjögern, 2017

En riktigt bra bok på nästan 600 sidor, som sakta bygger upp spänningen utan att det blir tradigt och segt och hela tiden lockar mig att läsa vidare, och det fort. Först tänkte jag att det är en till skolskjutningsroman, men icke. Höstterminen skall börja och både Tamar och Clea har kommit in på Teaterlinjen på Norra Latin, en mycket ansedd skola med många anor. Tamar från Östersund önskade sig detta mer än nått annat, det var liksom hennes Hogwarts. Clea däremot var självskriven, som redan gjort många roller. Det är dessa två tjejer vi får följa på ett mycket detaljerat och närgånget sätt. Känns nästan som om man är dem. Sedan har vi Tim, en barndomskamrat till Clea, son till en känd skådespelare, som helt oväntat också kommit in på samma linje. Alla skall hitta sin plats i klassen där Clea och Gabi redan har självklara platser, Tim och störiga Aron, hänger ihop och Angelica kan sitta vid Tamar om ingen annan finns att sitta vid. Trots att de får rådet: Skit inte där du äter, underförstått, strula inte inom klassen för det bli aldrig bra så blir Clea och Tim ihop. Ett mycket destruktivt och tärande förhållande och både Tamar och Gabi reagerar fast på olika sätt.

Efter ett tag verkar Tim skita i både skola och Clea, fest och bakfylla blir viktigare och klassen påverkas positivs då Tim saknas, Clea påverkas negetivt. Men vad är det som händer på skolan och har hänt? Vad har Puck och den röda masken med det hela att göra. Tamar är ensam och har svårt att hitta sin plats och efter ett tag ser hon en skugga eller hör en röst, drömmer konstiga drömmar och känner att hon befinner sig i en annan dimension- bortom, där Erling fastnat, en tidigare elev. Han behöver hjälp men hur skall det gå till och med vad. Ledtråd efter ledtråd fogas samman till en väv där alla tre möts, Tamar, Tim och Erling.

Jag gillade Engelforstriologin och jag gillar denna bok mycket. 15-16 åringar som börjar på gymnasiet, en del lokalbor andra från landet. Vi följer dem under ett år och hur skolåret påverkar dem, särskilt Tamar och Clea, språket är modernt och självklart och dialogen genomtänkt. Att Tamar är en Harry Potter fan är lite roligt, tycker jag, och känner att hon därför är öppen för just de magiska inslagen.

Bergmark Elfgren väver på ett bra sätt in de sexuella trakasserier inom teatern som förekommit (förekommer) med varningsord som sägs av äldre, typ: honom är man inte ensam med.

Tamar har en kompis som heter Sam, som genom hela boken benämns hen eller henom. Det är första gången jag stöter på det och det känns helt naturligt, Sam är en hen. Hampus med sina morsor känns också helt naturligt, det bara är så. Kärleken är inte bara mellan kille-tjej, utan är gränslös och även där hittar författaren rätt och allt känns bara bra.

Hade kunnat tänka mig ett kapitel med Tim, emellanåt, även om han får mer och mer substans genom Clea och Tamar. Sorgligt med ett barn som ingen av föräldrarna vill ha vid separationen, bägge ville ha karriär i stället. Men han är egentligen en biroll som får för mycket sidor…men han påverkar alla med sin närvaro och sin frånvaro.

Klar 5:a // Maria E

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s