Den blixten tar av Therese Henriksson, Opal, 2021
Vem mår sämst; den som blir kallad patetisk, stammande jävla idiot eller den som säger det?
Eloise flyttar med mamman när föräldrarna separerar med anledning av pappans drickande. Till Ö-vik flyttar hon och där skall hon börja ett nytt liv, utan Bastian och utan farmor. Det går väl ganska okej, tills farmor dör och hon skall på begravning. Då möts de igen, Bastian och hon, i ett ganska tafatt möte. Under begravningen drar ett åskoväder in och vid ett tillfälle slår blixten ned i Bastian och Eloise tror att han skall dö. Efter det är inget sig likt. Och när Eloise kille, Liam, från Ö-vik kommer och hälsar på helt plötsligt blir det kaos i henne. Hade han inte ändrat sig, han verkade ju schysst nu, eller? Till slut förstår Eloise att hon måste välja. Pappan har lovat att sluta dricka, för han har ju, som Bastians mamma säger, ett eget val. Han väljer Eloise. Bastian då, han öppnas för andevärlden och det är inte lätt att mästra…
Jag gillar denna story. Ungdomens metamorfos gör underverk med en del, kan vara ”ny” kropp som man växer in i, kan vara kontaktlinser, kan vara ny frisyr eller nytt tal. Bastian är stor och snäll och skulle kunnat ge Liam en smäll men ser att Liam också är ett offer för drickande föräldrar. Språket flyter obehindrat på och känns rätt. Jag är inte helt såld på ”skattjakten”, men den är ok.
3:a blir det // Maria E
Hobbybibliotekarien 