Inte längre min av Ann-Helén Laestadius, rabén&sjögren, 2018
Fristående fortsättning på Tio över ett och Mia går i nian och mycket händer i Mias liv. Hennes hus skall inte rivas utan bara flyttas, varför kan de inte flytta tillbaka dit, då? Julia, som lovat flytta tillbaka till sin pappa i Kiruna, gör inte det. Albin som inte vill ligga utan bara vara med Mia. Morfar får en stroke, men vill inte inse hur illa det är. Och sen är det Aurora, hon som bara vill vara här och nu, ha skoj, inte grubbla för mycket, ser hon inte lite för mycket på Albin?
Jag gillade förra boken av Laestadius också, här flyter språket bra, det känns äkta. det enda jag inte riktigt köper är att 15-åringar tror det är något fel, för att man inte har sex. Albin säger ifrån och det kändes bra. Problemen i vardagen blandas med stadsflytten, inflyttade gruvarbetar barn och surdegen mellan de båda hockeylagen i Kiruna AIF och Kiruna IF. Men också avstånden för ambulansen då morfar får stroke. Visst känns sorgen i Mia då hon inser att Julia inte längre är hennes bästa vän. Det kommer aldrig att bli det samma, fast Alva är en juste kompis i den nya klassen på gymnasiet.
Klar 3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 