Martti och Julia av Svante Elfgren, Norlén & Slottner, 2005
En roman om ett liv i två världar utspelar sig midsommaraftonen 1955. Bröderna Mårten och Oskar, Martti och Osku, med sina respektive Julia och Eleonora tillbringar denna afton i gränstrakterna i en gammal jakt och fiskestuga. Där blandas nutid med minnen från förr. Och det är långt ifrån alla minnen som är trevliga. Oskar har svårt att passa in i Uppsala där han bor med Eleonora och hon skäms för honom medans hon inte alls tycker hon passar in i Tornedalen dit han envisas med att vilja åka varje sommar. Martti och Julia har aldrig flyttat men med Eleonora har de svårt att hitta språket då ingen av dem har svenska som modersmål.
Minnen återuppspelas för dem alla, om att inte prata meänkieli på skolan, om att inte hitta orden på svenska, om att bli slagen ihjäl av sin far, i ren omtanke, om att få den önskade kniven, om att kröka rygg för överheten, om resor till Ryssland, om att få älska men också om att tråna efter sin nästas man.
Boken har ett typsnitt som är lite jobbigt och bitvis skriven på dialekt och då underlättar det om man läser högt. Mycket av detta har berättats i film och andra böcker, typ Niemis Populärmusik från Vittula eller Alsterdals I tystnaden begravd men många barndomsminnen kommer till liv med Elfgrens berättelse. Min egen pappa är född 1938 och är jämngammal med Marttis son Gustav, så detta hade kunnat vara mina farföräldrar det handlade om.
Kul, 3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 