Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, Polaris, 2018
Baksidans text är exakt detsamma som bokens början och början på Janas egen resa om sitt liv. Hor åker till hembyn och tvillingbrodern som bor i deras föräldrahem. Men först träffar hon på John. Maria har dött, får hon veta, så hennes tjänst vid hemtjänsten är vakant. Jo, hon får jobbet och åker runt i byn till de som behöver hjälp och får då också veta en massa av de gamla och unga. Katarina, en gammal klasskompis som nu ligger för döden i cancer, berättar att det finns brev som Jana borde läsa. Och det gör Jana då Katarina dött och inser att hennes liv kunde varit annorlunda. Jana och Bror har växt upp i ett familjärt helvete med fadern som djävul och modern som inget ville se.
Byns många hemligheter rullas upp nu efter Maria dött, eller dödats…vad hände egentligen? Maria var Johns fru, Brors älskarinna, liksom halva byns älskarinna. Jana försöker förstå sin roll i det hela och tillsammans med John och Bror och andra i byn får barndomen viss förklaring, men vad är sant? Är Johns minnen sanna? Eller Brors? Varför kommer inte Jana ihåg? Här varvas nutid och dåtid på ett smakfull sätt men inte alltid så underbart.
Detta var en mycket annorlunda läsupplevelse där jag fick lägga undan språkpolisen i mig. För precis som när jag var lite så skulle man till tantsally och hälsa på, eller förbi hildingochanna. Aldrig upplevde jag att det var Tant Sally eller Hilding och Anna. Skön läsning om livet i en inlandsby där faderns alkoholintag och övergrepp mot barnen gör deras liv till ett helvete. Och modern bara ber och broderar. Smirnoff skriver underbart och självklart, inget dramatiserande utan bara rakt på, så som det upplevdes. Precis som när jag och mina syskon träffas och minns så har vi tre olika sanningar om vad som skett och det har Jana, Bror och John också.
Klar 4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 