Nevermoor- Wundersmeden, Morrigan Crow &den hemliga kraften av Jessica Townsend, Semic, 2019
Det var ett år sedan jag läste första delen och blev positivt överraskad. Köpte del två då den kom ut i höst och jag är, tyvärr, inte lika positiv längre. Visst är jag färgad av att jag läst mycket fantasy och kan därför relatera till annat men jag har väldigt svårt att komma in i boken, jag kämpar och kämpar det är bara 370 sidor men det går trögt. Morrigan Crow fyller tolv år och blir antagen till Wundersamfundet tillsammans med åtta andra 12-åringar. På skolan presenteras de för varandra och lärare och lektionerna tar sin början. Barnen har olika scheman och några av lektionerna har de tillsammans, beroende på vilken ”grej” som är deras. En av lektionerna är att lära sig hitta och känna av Nevermoor med alla dess hemligheter och magi. Att Morrigan är en Wundersmed är något man inte skall berätta för någon. Klassen utsätts för utpressning och tvingas göra en massa dumma saker för att detta inte skall avslöjas. Jag har svårt att hänga med, hitta flytet.
Översättningen är gjord av Carina Jansson och jag förstår inte att hon skriver ”kvinnor i satängklänningar”- vet barn vad det är? Gossamer…är ett ord som inte översätts. Ex ”du kan inte göra något genom gossamern”. Gossamern verkar vara ett tunt skikt/hinna som skiljer dem åt. Har svårt för det ordet. Och vad är en Wundersmed? Ja, det får jag inte reda på i denna bok heller men jag skulle jämföra det med ”Voldemort” som försöker komma in i huvudet på Morrigan och få henne att göra hans gärningar, men Morrigan vill inte göra de valen.
Nej detta var ingen lättsam läsning, fick kämpa i tre veckor, mycket för att jag inte förstod vad som hände.
2:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 