Döden sover…av Bengt Kostenius, SyGry, 2009
Lena har lämnat Bertil och tagit barnen med sig, inget är bra, då ser han dem för första gången. Björnhonan med sina två ungar. De vågar sig fram till gården och slaktavfall som ligger där. Det blir några återbesök och Bertil följer efter den till skogen och ser hur de gör och vad de äter, de kommer närmare varandra och mot höstkanten hittar han ett övergivet ide. Där skall han övervintra.
Hela boken är sedan en livsresa i flera dimensioner, åldrar och parallellvärldar. Han träffar sin morfar, sin fru, sig själv och många fler där han är som åskådare till sitt liv och ibland även kan påverka gången av det och att allt går igen, blir han varse. Men är han då död? Att hans morfar är det råder ingen tvekan om, men han och frun Lena, eller ligger han i idet och drömmer? Boken är bra skriven och påminner lite om Seppos Knivskola, på något sätt. Vietaskuppen klaras upp, likaså mordet på Olof Palme och om det inte är sant, skulle det i alla fall kunna vara det. Många andra roliga sammanträffande och episoder sker över tiden. Att avlägsna ett obehag kan vara minst lika angenämt som att tillföra välbehag, tänker Bertil då han tömmer blåsan i medhavt kärl i björnidet. Mysig bok!
3:a// Maria E
Hobbybibliotekarien 