HALLOWEEN- omstridd och omhuldad av Agnet Lilja och Fredrik Skott, Institutet för språk och folkminnen, 2017
Jag vet att Halloween varit men nu har jag läst boken om vår nya ”högtid” som tidmässing sammanfaller ungefär med allhelgonahelgen.
Boken har två kapitel, seden som stör och berör samt ungas egen fest.
Boken är en bra faktabok om just Halloween och här fick jag lära mig att seden inte alls är från USA utan från Irland. Och i stil med många andra seder och traditioner klär man ut sig, vanligast är svart kåpa med en screem mask, men allt är tillåtet, bara det är läskigt och otäckt och överdrivet så att man säkert kan se att det inte är normalt. Det braiga med Halloween är att det inte är någon religiös högtid och kan då vara en riktigt bra sak att ”fira” på förskolor och skolor då kreativiteten kan flöda i kostymmakande, mat och bak, rädslor och andra känslor kan det pratas om alldeles naturligt.
Jag minns att jag, 1973, gick som påskkärring med min granne som var påskgubbe och tiggde godis mm. Jag har varit på lussevaka och druckit sprit, men också lussat med klassen för våra lärare kl 0500 på morgonen. I år såg jag inga bilder på lucior i tidningen och det var länge sedan jag såg en påskkärring i kvarteret. Precis det konstaterar även Fredrik Skott i sitt kapitel Ungas egen fest. Då de vuxna lade sig i och börja organisera drogfri lucia mm så slutar ungdomarna bry sig, och barnen tycks heller klä ut sig på Halloween än vid påsk. Kanske är det för att man vid Halloween faktiskt får vara ful och skrämmande och göra hyss till skillnad från påsk då man förväntas vara söt och ge bort påskkort i utbyte mot godis. Här har fortfarande barnen och ungdomarna makten över tillställningen och, precis som för 30 år sedan då jag gick på maskerad, tillåts man att spela rollspel och ta dem från vardagen utan att bli bedömd, värderad och synliggjord i en tidning eller av vuxna.
Jag tror att Lucia är en döende tradition, speciellt som män och killar också tycker de skall få stå i centrum och vill vara Lucia…och gulliga påskkärringar är heller inget små flickor vill vara längre, inte killar heller för den delen. Nu är det mera skräck och äckel, typ Zombie walk och Halloween som kommer mer och mer, tills de vuxna försöker styra upp och döda även det.
Gillar boken jättemycket och de Halloweenfärgade sidorna är fina parenteser med bra fakta. Men varför är det olika typsnitt på kapitlen och varför citerar man samma sak två gånger, på sid 107 och 127, var det för ont om citat?
Klar 4:a och en perfekt handbok att ha på skolor om frågan varför vi firar Halloween kommer upp.
// Maria E
Ps. Fredrik Skott är min småkusin, eller tremänning som en del säger.
Hobbybibliotekarien 