Persepolis av Marjane Satrapi, Galago, 2015
Jag trodde att USA var dubbelmoralens högsäte, tills jag läst Satrapis bok Persepolis och ser nu att det är nog Iran som toppar listan över dubbelmoral. Marjane Satrapis är 10 år, lever i Teheran när den islamistiska revolutionen, 1980, kräver att de måste bära slöja i skolan och inte längre får gå i blandade klasser, det förstår hon inte… Hennes berättelse innehåller både allvar och humor. Här skildras människor i all sin mänsklighet, men också i sin grymhet. V får följa henne i Europa dit föräldrarna skickar henne då hon är 14 år, och det händer mycket med en ung flicka mellan 14 och 18 år. Sedan flyttar hon tillbaka till Iran för att slutligen flytta till Frankrike, där hon fortfarande bor.
Jag gillade denna tecknade bok jättemycket som trots sina enkla bilder tydliggör allt väldigt väl. Männens syn på kvinnor, kvinnorna bakom slöjorna och mycket mer som jag trodde inte alls fanns i Iran, typ spritfester.
Tillsammans med denna bok har jag läst:
Ondskans axelmakter av Caroline Salzinger, DN Bokförlag, 2007
Underrubriken är: Vardag och vansinne i världens mest stängda länder…och här berättar Salzinger om de gånger hon varit i Nordkorea, Iran, Irak, Syrien, Libyen och Kuba. Nordkoreadelen är helt i linje med Flykten från läger 14 och jag tänker: Hur kan detta få fortsätta? Det är ju som en teater där folket är statister i ledarens regi. Hennes övervakare måste alltid vara två, för att kunna övervaka varandra.
Irandelen är helt i linje med Satrapis bok och inte mindre skrämmande för det. Besöket i Irak är inte mycket bättre, spioner som spionerar på anställda vid olika arbetsplatser och sedan blir spionerade på själv, ingen kunde man lita på. Efter störtningen av Saddam Hussein har en del blivit bättre annat bara ombytta roller. En Rektor vid en skola berättar om en av Saddams spioner som faktiskt jobbar kvar och säger: Behandlar vi henne väl kommer hon lida mycket mer för vad hon gjorde mot oss under Saddam Husseins tid. Salzinger är utrikeskorrespondent och har med ett personligt och humoristiskt vittnesmål berättat om hur det är att vara kvinna i en mansdominerad yrkesgrupp, i världens mest slutna och farliga länder, ofta bor ”korrarna” på samma hotell och kan hjälpa varandra.
Tuff kvinna! Jag skulle aldrig tänka mig att åka till dessa länder och det är bra att hon skriver så öppet och det som förvånar mig mest är att makthavarna ids hålla på, då det i de flesta länder pågår en massa ”västerländsk liv” bakom kulisserna, Nordkorea undantaget tror jag, bland folket i allmänhet. Men det är väl pengar och makt som driver dem kan jag tänka, för ledarna svälter inte eller lever på gatan.
Bägge böckerna får 4:or // Maria E
Hobbybibliotekarien 