Poppy Pym och Faraos förbannelse av Laura Wood, Modernista, 2016
”Vinnare av The montegrappa scholastic prize: Årets bästa barnbok” står det på frmsidan och det gör mig nyfiken, på baksidan står det: ”Är Poppy Pym den nya Harry Potter?” Jag måste läsa…Första boken om Harry Potter kom ut 1997 och det är en förutsättning att man inte läst de böckerna innan man läser om Poppy Pym.
Som barn i England är det kanske vanligt med internatskolor med elevhem av olika slag men jag har bara bilden av elevhemmen på Hogwart som förebild och då blir hela storyn för lik.
Poppy Pym Harry Potter
Övergivet barn Övergivet barn
Uppvuxen på cirkus Uppvuxen hos moster
På internatskola vid 11 års ålder På internatskola vid 11 års ålder
Fyra elevhem Fyra elevhem
Poppy, Ingrid och Kim Harry, Ron och Hermione
Startar cirkusskola Startar trollkarlsskola
Blir mobbade av Annabelle Blir mobbade av Draco
Exentriska lärare, snälla och onda Exentriska lärare, snälla och onda
Ja ni märker, en hel del likheter, som jag kan irritera mig över med min bristfälliga kunskap om engelska internatskolor. Lägg till ett mysterium och Poppy blir en Kitty-karaktär. Hon läser också väldigt mycket deckare med Dougie Valentine och agerar lillgammalt, att hon ”bara” är 12 år känns konstigt. Boken är skriven i dagboksform och det är Poppy själv som berättar i jag-perspektiv och telefonsamtal blir som teaterdialoger, mycket konstigt sätt att skriva om telefonsamtal. Boken var jobbig att läsa, mest för att jag hela tiden jämförde med Harry Potter, men också för språkstilen. Det var lite som: Namnet på boken är HEMLIGT, skillnaden är att den gillade jag medans denna är jag mer tveksam till.
2:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 