Egenmäktigt förfarande- en roman om kärlek av Lena Andersson, Natur & Kultur, 2013
En bok om en kvinna som inte förstår någonting och som vill ha en förklaring till allt. Jag vill bara säga: ” Men släpp det och gå vidare”. Bara för att Ester hängivet och utelämnande älskar Hugo behöver det inte innebära att Hugo älskar Ester lika hängivet tillbaka. De älskar några gånger och detta resulterar i att de slutar prata med varandra, det som var anledningen att de träffades från början. Slumpen är ingen tillfällighet konstaterar Ester vid några tillfällen och visst är det så. Även om hon gjort alla sina tidigare val på ett annat sätt hade resultatet blivit lika…men det förstår inte Ester. Hon åker till Paris, men ”att ha det taskigt med sig själv i Paris är detsamma som att ha det taskigt med sig själv i Stockholm, du kan aldrig resa bort från dig själv”*. Hennes väninnor ger henne goda råd i all välmening med Ester förstår ändå inte och grubblar med sig själv om hur lågt man skall sjunka för att få det man vill ha? Han har ju trots allt tagit henne och han borde vara tacksam att hon älskar honom trots hans brister.
Jag gillar Anderssons språk för det påminner mig om Torgny Lindgrens språk, inte lika dialektalt men med samma rytm och det är fint. Slumpen är ingen tillfällighet är en bra bok som jag skrivit om tidigare på denna sida och Robert Broberg är också en av mina favoriter då det gäller språkbruk. Jag säger bara stackars Ester hoppas hon kommer till insikt om att leva livet utan att försöka förstå det.
Andersson fick Augustpriset för denna bok 2013
3:a // Maria E
*Citat av Robert Broberg
Hobbybibliotekarien 