Cyberungar (eller vad barn verkligen behöver) av Ylva Ellneby, Natur och Kultur, 2005
Får barnen vad de behöver idag för att utvecklas till vuxna empatiska människor med tillgång till hela sin intelliges och alla sina förmågor? Den frågan ställer Ellneby och försöker, i sin bok, svara på detta.
Hinner/vill barnet träna upp sina egna förmågor i en tid då datorer och dataspel/TV spel mer och mer tar upp barnets tid. Det är lätt att utveckla en animerad figurs förmågor och mindre jobbigt än att utveckla sina egna. Här gäller det för föräldrar och skola att vara beredd. Ellneby tar också upp stress, få vara sjuk, matvanor men också att bara få vara barn och göra sånt som barn skall, här finns en lång lista på saker som en sjuåring bör ha gjort, ex: kunna gunga, tända en eld, ha kuddkrig, veta vad det är att ha ont, kunna vila, följa regler, klättrat i träd, sovit i tält…listan är fem och en halv sida lång.
Boken avslutas med en fabel om skolan i djurens värld som är ganska beskrivande av hur tokigt det kan gå i skolan om alla skall vara lika och göra allt på samma sätt. Ankan som var bra på simning fick svårigheter med löpningen och behövde specialundervisning…det gick så illa att ankans fötter blev förstörda och nu simmar ankan dåligt också. Kaninen som hoppade och sprang bra fick extra simträning men fick magont och blev rädd. Örnen hade problem från början, kunde ju inte sitta still. Slutligen var det präriehunden som skolkade för att grävning inte alls fanns på schemat.
Alla är de djur med olika förmågor och kompetenser. Lär dem att jobba ihop och ta nytta av varandra i stället för att göra så att ingen känner att de duger.
Lite för mycket moralpredikningar men annars en upplysande, tänkvärd och bra bok.
Klar 3:a / Maria E
Hobbybibliotekarien 