Caribou Island av David vann, Albert Bonnier förlag, 2011
”För man kan välja vem man ska vara med, men man kan inte välja vem den personen blir sedan.” Ett citat taget från mitten av boken och det präglar i stort sett hela boken. Och viss är det så att man aldrig kan förändra någon annan än sig själv? Gary och Irene har varit gifta i 30 år och nu börjar det knaka och Gary får för sig att bygga stugan han alltid drömt om på Caribou Island. Inga ritningar inga planer, stugan skall byggas men känsla och det är då det börjar brakar rejält. Samtidigt kommer vintern till Alaska och det gör det nästa omöjligt att bygga. Irene kämpar på och följer med men har på sistone fått en infernalisk huvudvärk som ingen hittar orsak till. De vuxna barnen Mark och Rhoda har sina bekymmer och funderingar och kommunikationen är obefintlig mellan alla- i alla fall vad gäller viktiga saker. Det kan bara gå åt helvete.
Och det gör det. Sakta men säkert. Om språket är vackert och exakt, som det står på omslaget, vet jag inte men jag ville läsa klart. Boken lockade mig till slutet och framkallade några skrattanfall då stugbygget beskrivs. Garys inre bild av hur den färdiga stugan skall se ut ställs mot vad det verkligen blev och det är ingen vacker syn.
3:a, varken mer eller mindre
/ Maria E
Hobbybibliotekarien 