Lilla Darling av Johanna Nilsson, Rabén&Sjögren, 2011
Jerry som egentligen heter Jeremia bor med sina religiösa föräldrar och sin 5 åriga lillasyster Annie i ett villakvarter. Jerry har slutat följa med till kyrkan och tror inte att föräldrarna är så fromma som de verkar. Mammans tro vacklar rejält under en tid och Jerry märker att hon röker. Han älskar Lilla Darling, som ingen vet att han kallar henne, men heter Diana och är en utåtagerande tjej med mycket smink och party. Jerry har ”räddat” henne några gånger då hon skulle kunnat råka illa ut och Jerry tycker sig se en ängel bakom allt smink. Sin sorg över egen feghet att inte våga berätta för lilla Darling vad han känner visar Jerry med att måla svart kajal runt ögonen. Vilket pappan inte alls gillar. Men att vara 15 år är inte enkelt.
Bästa vännerna Adam och Reza är inte varandras bästa vänner, utan tillhör två olika gäng och Jerry är accepterad i bägge. De använder honom som budbärare ibland.
En bok om vänskap mellan killar och kulturer, fylla, fester, kärlek och ledsamhet. Svek, slagsmål och tro. Nilsson får språket att flyta bra och jag gillar skildringen av killarnas vänskap. Tystnad.
Nilsson är lite och nuddar i problematiken med att inte vara sig själv på nätet utan uppträda under alias och vilka problem det kan få. Liksom att far och farfar relationen som gått i stå på grund av religionen, hur/om den löses får man aldrig reda på, kanske.
Mysig bok som jag ger en 4:a åt. / Maria E
Hobbybibliotekarien 