Rabbinens katt av Joann Sfar, Egmont kärnan, 2006
Här är de första tre delarna samlade i en bok och handlingen utspelar sig mest i Algér i norra Afrika. Det är katten som berättar och han bor hos rabbinen och hans dotter Zlabya. För att få lite lugn och ro äter katten upp papegojan och får då talförmåga, på gott och ont. Katten är observant och rabbinens lärjungar ifrågasätter han ofta, katten jämför judendom och kristendom på ett underfundigt sätt. Rabbinen själv råkar ut för en prövning- att skriva ett prov i franska och katten vill så gärna att husse skall klara detta att han högt missbrukar Herrens namn och tappar talförmågan. Rabbinen själv tror han skall bli av med jobbet då en ny, ung rabbin kommer till grannens begravning. Den unge rabbinen och Zlabya blir förälskade, det blir för mycket…Rabbien (och katten) ger sig iväg för att vara ensam men träffar på en arab och en åsna och de slår följe…
Det ena otroligare än det andra sker i berättelsen och det man kan konstatera att alla är lika goda kålsupare oavsett religion och mitt i allt skall dottern gifta sig med den unge rabbinen från Paris. Katten är helt underbar i sin iakttagningsförmåga och med sina djuriska instinkter kommer han långt men talet får han inte tillbaka hur många fåglar han än äter.
Underbudskapet tycker jag är: RESPEKT
Trevlig seriebok och klar 3:a / Maria E
Hobbybibliotekarien 