Hobbybibliotekarien

Snöfall över Paris av karolina Schützer, LB förlag, 2024
”En feelgoodroman med alla älskade ingredienser. Så underbart” läser jag på baksidan, vet inte om jag håller med. Tycker mig känna igen temat, närmast från boken Mödramärg och dennes nutidshistoria. Livet är ganska bra på den lilla baren i Paris, tills Sophia upptäcker att hon är gravid, fast hon skyddar sig, eller har hon glömt någon dag? Dessutom tickar hennes biologiska klocka och hon har inget emot det. Men det har Tristan, han blir förbannad och vill inte ha barn, och kanske själv borde tagit ansvar för skyddet. Sophia låter det sjunka in men när Tristan är oresonlig väljer hon att ljuga: ” missfall”. Det kan aldrig sluta väl, tänker jag.

(Här skall sägas att jag började med att läsa bok två, då jag av misstag köpte fel bok)

Sophias mormors systerson, Alfie, dyker plötsligt upp och vill ha baren, bara för att han är den rättmätige ägaren och någon som mormodern lämnade bort. Det kan aldrig gå väl, tänker jag.
Tristan försvinner allt längre bort och Sophia tvingas fatta ett livsavgörande beslut; jag fixar födandet och uppfostran själv med mina vänner. Pappa och hans nya fru är väldigt stöttande nu då Sophia lagt lite av sorgen från mamman bakom sig och kan se med perspektiv på situationen.
En av medarbetarna i baren blir kär i Alfie och hjälper honom att sabotera i baren för att Sophia skall lättare kunna göra sig av med den, Kan inte gå väl, tänker jag.
Feelgood = allt ordnar sig! Sophia pratar med Tristans mamma och bror. Jo, han hade en dålig uppväxt mm…Hon pratar med mormors systerson, till och med bjuder honom till Sverige, Karmfors…för att träffa en ännu levande väninna och han får också läsa alla brev och förstår att han inte var övergiven.
Ja, ni förstår allt ordnar sig. Detta var inte riktigt min typ av bok, lite långsökt plott men ändå lite lättsmält läsning
Vad retar jag mig på: arrondissement hit och arrondissement dit, helt ointressant, tycker jag, likaså att snabbtåget har nr 571.
2:a // Maria E

Snö av Jakob Mjöbring, Lind & Co, 2018

En Katja Lyss-deckare, bok två och även denna gång är det mord, ett märkligt dubbelmord i en renvaktarstuga, mitt i ödemarken kring Kittelfjäll. Katja och hennes skidkompis Esmeralda är där för att åka pudersnöåkning men blir kontaktad av polisen i Umeå. Kan de inte åka och kolla stugan, en upprörd kvinna ringde. På plats i stugan visar det sig finnas två döda personer. Dagen efter då de skall möta tekniker är stugan nedbrunnen. Klart, mord och självmord. Utredningen läggs ned.

Det är för enkelt, tycker Katja och åker till Paris för att fortsätta leta spår.

Storyn är den att det finns tydligen några stenar som världsfolket lämnat hemliga meddelanden i och just vid Fågelsjön i Sverige skall det finnas en. Hur man kommer åt meddelandet i stenen är det ingen som vet, eller hur stor stenen är, lite som jakten på den heliga Graal. En sten fanns i Patagonien, en i Kina och troligtvis på sammantaget sex olika platser i världen. De två döda visade sig vara en professor och en elev, men professorns fru, elevens vän och föräldrar med flera förvirrar allt. Katjas poliskompis i Paris hjälper henne. Plötsligt händer allt i Sverige och Katja drar till Kittelfjäll igen, där skall hon bara kolla läget lite men blir nedslagen, släpad bakom en snöskoter och slängd nerför en brant. Tack vare hennes skills på skidor och off-piståkning, lyckas hon i fallet, vända sig runt, landa och på skidorna åka i kapp förövaren och skjuta honom…de ni.

Tja, lite för långa kapitel och en lite smak av Wilderängs stil då jag under ett stycke på sidan 133 kunde läsa fem produktplaceringar. Termosen skulle kunnat vara en Thermos, det hade kunnat vara Michelin däck. Jag tyckte den var lite svår att följa och trots sina250 sidor är den för lång, mycket utfyllnad.

Ja, Katja är fortfarande en trasig själ men verkar mindre självdestruktiv och mera överlevnadsinriktad med lite framtidstänk . Även denna gång åker hon iväg själv och dör väl nästan tre gånger i boken men klarar sig givetvis då detta är bok två. Bra tempo, lite för långa kapitel men kul att läsa om Västerbottens inland, Kittelfjäll ligger mittemellan Borgafjäll och Tärnaby.

2:a // Maria E

Nu dör vi av Stina Flodén, Bokfab, 2023

Hur väl känner man sin make/partner? Camilla tvingas möta mörka sidor hos sig själ och sin make Mikael då han en dag skjuts till döds i deras hus. Varför sköts inte Camilla och barnen också? Varför, Mikael som är vän med alla och omtyckt av alla. Mikaels chef, Gunnar, är ett stort stöd. Så träffar vi Rebecca som 2006 försöker fly storstan men tåget förolyckas och många döda och så antas hon vara. Med ny identitet skapar Rebecca ett nytt liv långt ifrån Dante. När Camilla börjar tänka på om Dante har något med skjutningen att göra förstår man att de hänger ihop. När polisen inte kommer någon vart börjar Camilla leta igenom hela huset och gör oroväckande upptäckter, både vad gäller bankkonton och en barnryggsäck, som inte är Antons. Hon vänder sig till polisen med sina fynd. Anton och grannflickan Felicias kompis, Ashid, säger till Camilla: Prata med Felicia!! Vännen Tobias stöttar och hjälper men så en dag försvinner 6-åriga dottern, Hedda, hon som Anton försökt skydda efter mordet.

Ja, återigen en dåtid/nutid bok där bitar blottläggs efterhand. Hur Camilla och Mikael hänger ihop kommer fram ganska sent och Ashid som är ensamkommande barn hos änklingen Gunnar, Mikaels chef, gör att Gunnar framstår som en hyvens kille, som Camilla kan vända sig till när allt är som sämst, men det blir värre. Ashid vill verkligen göra rätt och han älskar Felicia.

Spännande bok med djup tragiskt innehåll och det får mig att tänka på vad vet vi om våra nära? Ser vi tecken och tar vi in dem eller ser vi mellan fingrarna och tänker: nä, så kan det väl inte vara? Vågar vi konfrontera dem vi älskat, kanske måste vi det, för att kunna fortsätta att älska.

4:a // Maria E

Eftervintern av Jacob Lindfors, Piratförlaget, 2023

Då var det dags för fjärde boken om Kassian, jag trodde det var slut efter Järnviljan men nu skall säcken knytas ihop.

I prologen träffar vi på Jordan Morrow, som tar av sig sina egna solglasögon… vems annars?

I första delen saboteras tåget som skall ta de svenska (okända)kärnvapnen via Narvik med båt till Amerika för destruktion, nu förstår världen att Sverige ljög. Ryssland går in i Finland för att försvara sig mot Sverige. Fartyget lägger ut men två män stannar på land, Morrow och Abraham. Madeleine blir tillfångatagen av ryssar i Rovaniemi.

I andra delen är det fokus på Nousha Hahr och vi träffar på Riot, igen, och Kassian får en bild av omvärldsläget och vad de skall göra och säger: ”Om ni verkligen tror på den här planen är jag villig att genomföra den” och på frågan hur krogarna i Boden är svarar han: ”Om ni fick se Bodens uteliv skulle ni tycka att det var lika bra att ryssarna bara invaderade fullt ut” Uppdragen börjar och dörrskytten (doorgunner) tar emot dem i Black Hawken.

I tredje delen torteras Madeleine men lyckas fly, gänget drar till Ukraina för ett uppdrag och det enda vackra Kassian såg i Ukraina var ett gäng stridsbefäl som satt i en glänta för att diskutera en order.

I fjärde delen är Madeleine fri men Rovaniemi är ockuperat och hon har svårt att hålla sig gömd, Kassians gäng utökas med Ben som skall Hacka sig in i olika nätverk. Riot dödas.

I Femte delen kapar de en tanker, Morrow skadas och flygs till Tel Aviv och Madeleine kämpar vidare i kylan och Kassian lyckas rädda Morrows dotter.

I sjätte delen lyckas Madeleine få tag på en telefon och kan meddela sig till Väster. Det är som det är men ”Vi är de enda i välden som har hela bilden klar för oss” menar Kassian då de befinner sig i Trondheim och Ben har hackat en bank. En rysk desertör förhörs.

I Sista delen räddas Madeleine och räddar samtidigt fångar i Rovaniemi, där den ryske skurkens tagit sitt liv.

Jag har lite svårt att hänga med i berättelsen, det händer för mycket på för många ställen under vad jag upplever är en ganska kort tid, eller lång, svårt att avgöra (Madeleine var fånge i åtta månader) Var det kanske under den tiden allt hände? Det enda braiga är att det är korta kapitel. Lite för mycket TV-spelaktigt som jag ser det, men det kanske är SOG verklighet, alla verkar ju odödliga och i det närmaste omänskliga, inte min ”cup of tea”, direkt

2:a // Maria E

Jacob Lindfors är omvärldsanalytiker och bor utanför Strängnäs. Han har tidigare arbetat med säkerhetspolitiska frågor inom rikspolitiken.

Mödramärg av Tina Harnesk, Bokfabriken, 2024

Gillade verkligen Folk som sår i snö som var Harnesk debutroman. Lyssnade sedan på henne på Bokmässan och köpte Mödramärg. Harnesk är en fantastisk berättare och jag ser många likheter i berättelsernas kvinnor, Máriddja och Nienna, starka smarta och orädda på olika sätt.

I Mödramärg är det Majalis som kommer tillbaka till hembyn efter att mamman dött men också för att föra det barn pappan inte ville ha. Majalis egen pappa har varit död sedan länge och nu brottas hon med känslorna över sin mamma, eller kanske avsaknaden av dessa. Varför tyckte hon så illa om modern, alla andra verkade ju älska henne? Mamman avskedade barnflickan, hindrade henne från att träffa grabben i klassen bredvid. Ju mer hon lär känna sin mamma genom årsböckerna som finns kvar rasar också piedestalen som hennes pappa suttit på och Majalis börjar förstå hur älskad hon var av sin mor. Samtidigt som gruvbolagen vill börja bryta efter mineraler och magen ständigt växer.

Medan Majalis försöker förstå sin och mammans relation stöter hon på en ung samisk kille som söker böcker på bibblan, och när han plötsligt dör, börjar en 1600-tals historia uppenbara sig. Silverbrytning i Kvikkjokks fjällen och det är ingen trevlig historia om hur ”överheten” kom och förslavade samerna och bröt silver under 40 år. Vi träffar här Nienna vars make Antur nästan av misstag (eller inte visste bättre) berättade vart det fanns silver. Samerna fick sedan med renar transportera för tunga lass under alla tider på året. De hölls som fångar och kunde inte lösa sitt vanliga värv med att följa renarna mm. Svält och död både bland samerna och renarna. Hårda straff om man inte jobbade hårt nog. Nienna och Antur får bara ett barn, en dotter, Varvas. Då maken Antur försvinner tvingas Nienna att lämna bort dottern tillfälligt till en Nåjd en bra bit bort, för att hålla henne säker. Bergmästaren ville att Varvas skulle stanna på bruket och bli tolk, men Nienna tog den platsen och var under en lång tid tolk år de svenska gruvmännen. Vilka översättningar hon gjorde berodde på vem som lyssnade och nog räddades många liv på det sättet och genom att göra skadan i moder jord så liten som möjligt, trots förbannelser och annat.

Inte för att samisk historia intresserar mig mer än annan historia men hur den berättas här är otroligt bra. Det skulle kunna vara sant, faktan är sann, tag gärna del av länken nedan i nytt fönster och läs mer…

Det förvånar mig inte att samerna som folk är skeptiska till den vita mannen, överheten och kyrkan då de precis som många andra minoriteter och urfolk berövats sitt land, sitt språk och sin tro.

Klar 5:a, en av de bästa jag läst i år// Maria E

För den som inte vet var klappgröt är:

Klappgröt, klappkräm, vispgröt (i Finland)eller trollgröt är en svensk och finsk (vispipuuro) efterrätt, lagad på mannagryn och lingon. Grynen kokas med vatten till en gröt, och därefter hälls lingonsaft eller lingonsylt i. Efter att gröten kokats upp på nytt vispas den kraftigt tills den blir porös. Den kan eventuellt smaksättas med lite citron innan den serveras med mjölk.

Sönderlandet av Johan Ripås, Polaris, 2021
På baksidan läser man: ”Det har gått ett år sedan Nora Wagners närmaste kollega sköts till döds. Både hon själv och hennes kollegor anser att hon borde ha kunnat stoppa mordet, och mardrömmarna förföljer henne. Hennes närmaste chef skickar iväg henne på en nyinrättad tjänst i skärgården för att ge henne tid att läka.
Men ute bland öarna vilar sedan länge dolda hemligheter och när en ung kvinna faller ihop medvetslös på polisstationens golv dras Nora in i ett händelseförlopp långt större än hon kunnat ana. Till slut vet hon inte vem som är vän och vem som är fiende. Tre år tidigare reser en kolonn av svenska läkare och FN-soldater genom Kongo för att rädda liv. När de blir kidnappade av gerillan och placerade i fångläger finns det bara ett sätt att överleva: att hålla ihop gruppen, vad som än händer.”
Nora lider av tydlig PTSD, även om det inte sägs, trots hjälp finns mardrömmarna kvar och ständiga påminnelser av kollegor om sin uselhet och brist på agera gör inget lättare. Devisen: ”Vad som händer i Kongo, stays in Kongo” håller på att brisera och många känner sig hotade. Att dessa två händelser skall stråla samman i ett ö-område dit just Nora skickats för att utreda båtmotorstölder är helt osannolikt, men sker ändå. Kollegan Edwin är för närvarande den enda hon kan lite på och även för honom är det på väg att gå dåligt, ute på Sönderlandet, där män har levt och uppfostrats av män och mammorna har gått åt. De ligger, alla tre, på tryggt djup, där det andra regler som gäller. Ingen bör lägga sig i och har inte så gjort sedan WW2
Jag gillar Nora och Ripås berättelse, för vad vet man om sig själv, på djupet, egentligen då man aldrig satts i en sådan situation där man skall leva eller dö, döda eller dödas?
3:a // Maria E

Johan Ripås är journalist och programledare för Utrikesbyrån på SVT, under ett antal år var han SVT:s utrikeskorrespondent i Afrika. Sönderlandet är hans fjärde bok.

Linje 17 av Lisa Bjerre och Susan Casserfelt, Pirat förlag
Ensamt vittne, 2021- tema gängsjkutningar
Eko av ett skott, 2022- tema polisbrutalitet, näthat och näthot
Okänd avsändare, 2023- tema bedrägerier och festdrogande
I första boken sker ännu en skjutning i en Stockholmsförort Lina och kollegan Jack Karlberg är först på plats. Denna gång är det en ung kvinna som skjutits och 13 årige Eddie, har sett allt. Men som bror till en gängledare fattar han att det är bästa att hålla käft när dennes flickvän skjutits. Men när hämnd står på agendan kan alla stå i vägen, även Eddies liv är i fara.
I andra boken larmas polisen till ett pågående överfall på en kvinna, de stormar lägenheten och Lina uppfattar situationen hotfull och när en kniv skymtas skjuter hon. Vad hon inte vet är att detta var en så kallad swatting, någon som sänder allt live. I detta fall att polisen skjuter ihjäl människor som spelar i en överfallsfilm i lärande syfte. Övervåld skriker alla och det leder till upplopp, Journalisten Malle som är en barndomskamrat till Lina dyker upp och säger sig villa skriva den sanna bilden.
I tredje boken är temat bedrägerier mot äldre. Någon utger sig för att ringa från banken och beklaga att deras bankdosa måste uppdateras men vi skickar över en person efter lunch idag som fixar det. Vipps så har personen fått sitt konto tömt. En journalist kan vara dem på spåren men han dödas då han är på en restaurang för att dela med sig av sina ”fynd”. Hänger dessa händelser ihop?
I första boken får vi lära känna Lina Kruse som är huvudpersonen och hennes kollegan Jack. Lina har ett trasigt liv och får till slut en lägenhet i samma hus som mamman. Mamman är en extrovert skådespelare som dricker alldeles för ofta och mycket. Som ung har Lina fåt plocka upp henne många gånger. Jack, dryga 40, gift med Emma och har två barn där Julia går i åttan. Emma har justa haft bröstcancer och fått behandling. Jack har då tagit hand om bla ekonomin som nu är i botten, allt för att inte oroa Emma. Lånen blir fler och fler och när Jacks polare, Lunkan, från MC-klubben ringer och gärna lånar ut stora summor inser jack snart att utbyte av information är räntan.
Inga rekryteringsböcker för polisen direkt, utan vad jag kan anta en hyfsat verklig bild av vardagen i en polis´ liv och arbete. Hur sekundsnabba val som görs i stressade situationer kan påverka livet. Inte något utöver det vanliga. Men jag kan dra på smilbandet åt karaktären Jack som på sid 321 i bok två konstaterar: ” Det var den jävla cancern. Det var den som förstört allt. Utan den hade han aldrig kört ekonomin i botten, aldrig blivit indragen i Lunkans skit. Aldrig varit otrogen.” Projicering kallas det
Tja det blir 3:or rakt av för dessa // Maria E

Fjällsjön av Anna-Karin och Björn Olofsson, Bazar, 2023

På baksidan läser jag: ”En kylig höstkväll samlar kommissarie Britta Lindén sitt nya, tvärnordiska team på Torneträsk strand. Därifrån syns ön dit finländaren Seppo Mannela begav sig för tjugo år sedan för att fiska med sina vänner. Det var även där han senast sågs i livet. Simmade han tillbaka till land för att i hemlighet börja ett nytt liv någonstans? Drunknade han i det kalla vattnet? Eller blev han mördad och kroppen sänkt i den djupa sjön?” Spännande med lokalförankring där man till och med varit, inte på ön men väl på sjön. Brittas Nordkalottsteam består av dottern Nikki, som är polis och dykkunnig mm, Odd Skaräng, rättsläkare, från Norge som flyttat till Kiruna med sin fru och tonårsson. Finnen Jay Määkinen, It-tekniker som är lite fin i kanten och har svårt för Nikkis oborstade sätt. De har sitt säte i Kiruna men undersökningen för den österut till Kemijärvi. När de väl hittar kroppen på djupt vatten blir det en mordutredning med vändningar som är svåra att se.

Odd tycker livet är eländigt och mest en långsam resa mot döden.

Jay ser spöken och är otrygg sedan tiden vid Helsingforspolisen.

Nikki har svårt för mamman då sanningen om hennes pappas försvinnande inte klarlagts.

Britta själv hoppas de skall nå resultat så att anhöriga skall få ro medan andra tycker: Va fan gräver dom i detta nu för?

Det är höst och ”väl ute på ön gör den karga skönheten ett starkt intryck och ett lugn omfamnar en”. ”De senaste dagarnas regn hade förvandlats till genomskinlig och lömsk svartis”. Har man inte upplevt dessa saker är de svåra att föreställa sig och författarna har beskrivit de dramatiska miljöerna i norr på ett skickligt och levande sätt, liksom rasism, både mot svarta och samer.

Jag gillade boken, mest för att den har lokalförankring i Norrbotten men också för att den får mig att tänka på serien ”Tyst vittne”. Där den döde lotsar dem i lösandet av fallet. Men det gör också att boken blir mer ett manus där jag kan se filmen framför mig. Jag förstår också att detta kommer att bli fler böcker i Kalla fall nordkalotten då flera ”cliffhangers” förekommer

3:a // Maria E

Mörka Vrår av Lina Arvidsson, Lind&Co, 2023
Första delen i serien Hälsingemorden där väktaren Annie Ädel är huvudpersonen.

Pojkvännen Wille tar med Annie till sitt barndomshem för att fira jul. Anni känner att det skall bli skönt att komma bort från begravning av sin syster som gått bort i cancer och de ger sig av. Willes mamma är lätt överbeskyddande och låter inte Annie göra nått medan Wille tycks gilla det. Willes pappa har gått bort sedan 15 år, drunknade i sjön, men det verkar lite mystiskt med hans bortgång. När sommaren närmar sig bestämmer de sig för att vara i Djupänge. Mamman blir glad och barndomsvänner dyker upp. Allt är stort och lite mystiskt och då de åker hem berättar Wille att mamman tänker låta dem överta Djupänge.
Istället för att trängas i en liten lägenhet kan de bo kungligt och Annie tar extraknäck som väktare på en camping, bredvid, där det verkar vara frekvent objudna besökare och Wille får jobb i sos-spåret som stödperson till en hemmasittande pojke. Spökar i huset gör det, det vet alla i byn och en natt blir Annie också nedslagen på ett jobbpass. Att Wille inte vill berätta om det märkliga stör Annie och hon ”drar till skogs” där hon möter Sören som är någon slags ”alltiallo” i byn men så helt plötsligt är Wille borta, försvunnen, ingen vet vart och det smyger en illaluktande person runt i byn som visar sig vara Johan, Willes kusin som ofta var hos dem på somrarna men slutade komma för 15 år sedan…
Well, det var inget storstilat läsverk. Kände för att lägga av många gånger men jobbade mig igenom, tyckte att det var segt och ganska undermåligt språk. Har inga direkta exempel men läskänslan var inte så bra. Plotten som sådan var väl ok men lite för många spår och jag gissar att gravidspåret kommer i nästa bok, eller så missade jag den saken.
2:a // Maria E

Mord i en engelsk trädgård av Katie Gayle, PIA & Co, 2024

”Cosy mysterys” när den är som bäst…Då vill jag inte veta när den är som sämst… Julia är nyskild och nybliven pensionär och har köpt ett hus i byn Berrywick. Men då hon skall göra ett hönshus av skjulet i trädgården uppdagas ett skelett. Julia har bestämt att hon skall börja ett nytt liv och vad är bättre är på secondhand affären i byn. Av en väninna tar hon över en hopplös hund och det går inte länge förrän de tillsammans hittar ännu ett lik, denna gång, ett nytt. Poliskvinnan Hayley är måttligt intresserad av att Julia bedriver sin egen snokande utredning, men Julia har bestämt sig, det måste gå att lösa och sedan leder hunden Jake henne till ett tredje lik. Cosy, ja visst, allt ordnar sig. Byalivet hade startat med en rivstart för Julia; två lik, hund, hönshus, blivande goda vänner, och nästan en dejt med en skotsk läkare.

Nja inget för mig, som att läsa om Morden i Midsummer blandat med Father Brown. Idyllisk småstad på ytan, hemligheter under ytan. Ni vet att jag börjar leta stavfel när det är tråkig läsning. Här högg hon tak i hundens halsband, på sid126. Visst beskrivningarna om byn och människorna är fina men som tagna ur ovan nämnda TV-serier, intet nytt under solen, men översättningen har mycket att önska. Ex man har inte tevatten i en kantin, och en del är direktöversatt från engelskan fast vi säger inte så på svenska, typ cottage, ja, det är väl stuga, men i här säger man väl litet hus om det inte är på landet och antas vara en sommarstuga…

2:a // Maria E