
Kiruna-trilogin av Anna Kuru, Modernista, 2021-2022
Den Första frosten, Norrskensnatten och Gryningsjakten lästes snabbt och ilskan bara växte; Varför i helvete kan en kvinna inte få vara ifred bara för att hon är själv någonstans. Varför måste män som ser en kvinna anta att hon är ensam och genast tas om hand av någon självutnämnd frälsare?
Farfar har precis dött och Allis Jobbar på en bilverkstad och trivs bra med jobbet men inte med chefen Ingemar. Ingemar använder härskartekniker när ingen ser. När folk ser är han den bäste…Plötsligt en dag då Ingemar ligger under en bli går domkraften sönder och Allis upptäcker det för sent, Ingemar dör. För att återhämta sig lånar hon en stuga vid älven för att hela och vara i fred, där träffar hon katten Musse och Jonas som äger närmsta stugan. Jonas är fin och gillar att fiska, det gör Allis också.
En sargad man från Helsingfors kommer till Kirunafjällen för att försöka se fjällrävar och deras två vägar korsas. Mannen kommer inte tillbaka till Helsingfors.
——-
Efter olyckan på verkstan och sedan branden får Allis ett jobb på Bilprovningen där chefen Anna är också märkt av livet. Väninnan Malin, från verkstaden har träffat en superfin kille på Tinder och han skall snart komma till Kiruna och hälsa på. Andreas heter han men han har annat i tankarna än Malin. Allis går på samtal och vi får reda på mer och mer om henne och hennas familj, var den så lycklig som hon trodde? Jonas hjälper henne att flytta arken till Rautas där hon skall vara själv och pimpla. Jonas får kontakt med exet Emelie och tror han kan få henne tillbaka, nu då Allis inte verkar vilja bestämma sig, utan far till arken för att fiska. Det är tur att chefen Anna har en bra magkänsla!
——
Efter en semestertripp på Rhodos kommer Allis hem till Jonas, han har köpt farfaderns hus, lite i tron att Allis kommer vila flytta in där med honom. På Rhodos har Allis börjar första att finnen från Helsingfors inte alls hade döda föräldrar (varför ljuger man om sånt?) utan är efterlyst som saknad av just sina föräldrar. De kommer till Kiruna och vill träffa Allis. Samtidigt får Allis frågan av Anna om hon inte skulle kunna tänka sig ta hennes plats i jaktlaget i höst, så hon inte blir av med sin plats. Efter lite tvekan säger hon ja och gör en uppskjutning för att kolla om allt finns kvar. Jorå. Jakten börjar men de män hon möter där, utan sina fruar, gör henne både besviken, konfunderad och arg, vaffan händer!!
Hur dessa böcker kan kallas deckare förstår jag inte, det finns ingen detektiv, ingen polis, ingen utredare. Spänningsroman, JA. Jag sträcklästa alla tre mycket för att få reda på Allis bakgrund och varför hon inte kan bestämma sig, eller vet hon vad som komma skall? Var det det hon såg i sumpen sant?
Kuru känner sitt Kiruna och sättet hon skriver faller mig på läppen precis. Vi är ganska lika Allis och jag i mycket, tror gott om alla till motsatsen bevisats, men jag har nog aldrig stått inför ett livsavgörande hot och vet inte var gränsen går. Kanske har vi samma gräns…
Klar 4:a för hela serien // Maria E








