Häng city av Mikael Yvesand, Polaris, 2022.
Sommaren 1999 och det händer mellan sexan och sjuan och pojkbarndomen beskrivs målande, kanske till och med självupplevd, av en vuxen, det märker jag på de ord som används i beskrivningarna. Dessa ord skulle aldrig en 12-åring reflektera över, tror jag. Ex polyuretanhjul och polyesternät. Jag har svårt att ta till mig att dessa ungar är 12 år. Oaktat det är det en ganska tragikomisk berättelse om tre grabbar som bygger en ”koja” bakom vårdcentralen och döper den till Häng City. Jaget (tycker mig inte komma ihåg något namn) är ensam hemma, syrran har flyttat och farsan är utomlands. Tillsammans med Davve och Jocke hänger han runt i Luleå och gör en hel del oigenomtänkta saker. Jocke som dessutom är sjukligt rädd för att få AIDS. Samtidigt sker ett fasansfullt brott i kvarteret, en hel familj utplånas, och delar av polisarbetet beskrivs.
Grabbarna snattar och förstör men inser att de kunnat stöta på mördaren när som helst men att just de skulle drabbas, reflekterar de inte över, inte heller varför just ”Duckens” familj gick åt, det får jag som läsare heller aldrig reda på och så kanske det var, ingen vet?
-Kan man inte få aids om man pissar i en pöl med aidsblod?
-Men näe.
-Vadå, varför får man det om man knullar då?
-Men tror du aids simmar uppför pisstrålen in i kuken?
-Säkert…så man måste hugga av sig picken en sekund efter så det inte hinner sprida sig, hur skulle man annars få det? Det åker ju aids in i pisshålet.
Underbara repliker där ingen är riktigt säker på hur det fungerar, egentligen, men inte heller vill riskera något.
Nja, Luleåbeskrivningar till trots är nog detta en bok ämnad för killar. Kan tänka mig att replikerna var liknande bland dem som är födda i slutet av 80-talet.
2:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 