Ny bekantskap, nya ord; Intighet* och hudsvält**. Med det sagt så börjar boken med att Lykke anhålls för mordet på sin man, detta skedde på gården Evigheten. Lykke erkänner dödandet men det var i själv-försvar och kräver samtidigt att få tala med Manfred Olsson, fd rikskrim, nuvarande NOA. Manfred avbryter semestern och så rullar historien i gång. För 8 år sedan var Manfred med och utredde mordet på en 18-årig flicka som dödades på Evigheten. Lykkes bägge tvillingar ansågs skyldiga, ”någon måste gjort det”. Manfred och dåvarande kollegan Pirjo ledde förhören och trots varierad förhörsteknik nåddes ingen framgång. Pojkarna vändes mot varandra och det ledde till hat och nära dödande då bägge trodde att de skyllde på varandra. Pappa Gabriel gav ut en bok där han skrev sin sanning om vad som hände på Evigheten den midsommaren, tiden före och efter. Mamma Lykke är inte imponerad av hur han vrider på sanningen och kallar det ”roman”. Allt är obra men livet börjar komma tillbaka och åtta år senare är David förlovad med Fanny och Harry lever hemma. David tappar förlovningsringen mellan golvbrädorna och mamman hämtar kofoten…
I ungefär var annat kapitel träffar vi Manfred, då och nu, och det är Manfred som lider av hudsvält sedan skilsmässan och att arbeta med Pirjo gör att han plötsligt börjar leva igen, på gott och ont. Dottern Alba gillar inte att pappan träffar en ny, men att mamman gjort det är tydligen ok…
Att Lykke vill berätta/erkänna för Manfred hänger starkt ihop med att hon upplever att han försökte göra rätt för åtta år sedan, ny vill hon få honom att förstå och göra det rätta.
Som sagt en ny bekantskap, och jag blev inte besviken. Inget frossande i våld och sex utan en mer psykologisk ton över hur allt kan gå åt helvete. Lite som Dantes resa mot paradiset. Först måste man allra längst ner i Helvetet för att sedan ta sig upp genom skärselden och kanske blir det bra efteråt, bara kanske. Tänkte på Edgar Allen Poe och hans berättelse – mord i slutna rum. Språket är enkelt men genialt. Bara det att häktningsvakten avslutar sina meningar med, vettu får mig att le. Kärleken mellan bröderna som vänds till hat efter häktningstiden och förhören är mycket målande.
4:a // Maria E
*tomhet, fåfänglighet, meningslöshet, obetydlighet, värdelöshet, andefattigdom, futtighet, innehållslöshet
**Lider brist på beröring, jämför med Hudhunger, där man önskar beröring och som av vissa anses nödvändigt för att utveckla nervsystemet, Behöver inte vara intim beröring utan bara ”hålla handen” kan räcka långt.
Hobbybibliotekarien 