
Sasha och Martin känner inte varandra, de känner till varandra för att Martins farmor och farfar bor i samma by, Syllinge, där Sasha har sin kontaktfamilj. Sachas mamma är ensamstående och behöver ”egentid” och då åker Sasha till familjen Kringertz, där finns Mia och Roy med de nästan vuxna barnen Dag och Märta och hunden Kallen.
Martins föräldrar har skilt sig och han bor hos sin mamma (med nya killen) men åker till sin pappa ganska ofta. Sasha och Martin trivs med sig själva och tycker nog inte att de är ensamma, utan att de bara är själva. Via respektive umgängeskrets stöter de på varandra då deras kompisar känner varandra. Sasha träffar på Amanda och blir vän med henne, tills hon bryter ett förtroende. Martins pappa dricker för mycket och då han träffar en ny kvinna blir Martin glad, tills det blir drickande igen och utlandsresan som Martin sett fram emot med sin pappa blev jävlig på alla sätt.
Sasha får sommarjobb hos Amandas mamma, på cafét. Martin provar kyssa Mervi och Mervi undrar varför? Det vara bara nått som hände, svarar Martin. För dig, kanske men inte för mig, svarar Mervi.
På cafét jobbar Ludmila och eftersom hon är från Ryssland och Martins farmor kan ryska och är översättare kommer cirklarna ihop där också. Martins kompis Mikko tycker att han borde träffa Sasha och när Sashas kompis Amanda inser att att loppet är kört för henne hos Sasha tycker hon också att Martin vore bra, Ni är ju ensamvargar båda två.
Jag tycker mycket om Katarina Kieris språk och hur enkelt det flyter på. Boken tar upp viktiga ämnen där barn har föräldrar som dricker och dilemmat med att älska, dölja, skydda, hata och ändå hoppas. Att inte veta eller inte förstå den första kärleken. Komplikationen med att älska sin mamma och inte tycka om den nya familjen för mycket. Om att vara osynlig fast man har en ”hel familj”.
Det är korta kapitel, varannan Martin och varannan Sasha och jag tycker den är bra! Skulle man läsa den i en klass på högstadiet finns det många ämnen att diskutera. Rekommenderas från 13 år.
4:a// Maria E