
Nattavaara- Roman i katastrofernas tid av Engström/Richert, BOKFAB, 2021
Första delen i Nordmarktrilogin och den känns lite för dystopisk, med klimatkatastrofer, pandemier och finanskriser som har slitit sönder samhället. I Norrbotten råder hungersnöd och det lilla som går att odla för eget bruk, odlas men allt för ofta kommer olika pack och plundrar och förstör det lilla som finns. Eriks föräldrar har dött, eller tagit sitt liv i bastun och för att de inte skall hittas låser Erik bastun. Det går inte som tänkt utan han tvingars från gården, som borde vara hans. För att få tillbaka den måste han ta sig till Kiruna och med sig har han sin syster. Han skall träffa Jarlen.
En katastrof kommer sällan ensam, det vet vi med säkerhet och när Marja får ”besök” av plundrare då Mårten är på annat ställe, gör hon sig behövd och åker med dem, vad skall hon annars göra. Hon till och med låtsas vara sjuksköterska och syr ihop sår, det går väl så där. Men hon måste hitta Mårten. Erik träffar Jarlen och blir imponerad och stolt då han får ett uppdrag att lösa i Haparanda. Men vad är det för uppdrag?
Är lite kluven till berättelsen men bakgrunden kanske klarnar i kommande delar och att jag får reda på varför alla är så hänsynslösa. Fångläger, plundring, våld och död, är det framtiden, är vi så jävliga? Ja, kanske.
Tycker nog att det var en svag start på dystopin, men den kanske stärks
3:a // Maria E
Ping: Armasjärvi | Hobbybibliotekarien