Nattsångaren

Nattsångaren av Johanna Mo, Romanus&Selling, 2021

Första boken i serien Ölandsbrotten med polisutredare Hanna Duncker. Lovande! Klassisk start: Poliskvinna med trasslig barndom, alkoholiserad pappa, död mamma och störig bror. Pappan döms för en misshandel och mordbrand till fängelse och Hanna drar till Stockholm. Nu, 16 år senare, är allt i Stockholm fel och Hanna vill ”hem” men alla vill inte att hon skall komma tillbaka till ön. Direkt får hon utreda ett mord på en 15 årig kille, Joel. Det visar sig vara barndomskamratens Rebeckas son. Poliskollegan Erik, från Malmö, verkar okej och tillsammans utreder de vad som hänt. Det går relativt fort, fem dagar tar det, och det är uppslitande dagar för alla inblandade och det är skönt att den allvetande berättaren har koll för då och då får vi ta del av Joels sista dag som sökande skör tonåring, där mycket hänt senaste tiden.

Jag får genast sympatier för Hanna som inte vet om hon skall gräva djupare i pappans brott, för det är något som inte stämmer och jag känner redan att det är lite som Alan Banks i Peter Robinsons böcker, jag vill veta mer om personen och utredningarna hamnar i bakgrunden. Det som stör mig lite är: Varför behöver alla poliskvinnor ha dålig bakgrund och vara hyfsat asociala? Mos språk är oklanderligt och flyter på ett skönt sätt mellan nu och då utan att verka krystat. Nästa del i serien kommer sommaren 2021.

Klar 4:a // Maria E