Kidnappad

Kidnappad av Catrine Heinestam, Vulkan, 2019

Debutroman av en västerbottning, som numer bor i Skåne. Man kan anta att hon bott i Umeå för det är där handlingen till stor del utspelar sig och det är inte illa, faktiskt riktigt bra. Bianca arbetar som gruppchef på ett Callcenter och hon är den sista som ser deras gode vän, Robert, i livet, innan han mördas. Deras 13-åriga dotter, Philippa, går på skolan där Robert arbetar som trädgårdsmästare, skolan stängs av under utredningen och Philippa åker till en klasskompis för att inte vara hemma ensam. Men sedan kommer hon inte tillbaka…Klasskompisen vinkar åt henne då hon kliver av bussen sedan är hon borta.

Heinestam har ett fantastiskt språk och skildrar krisen i familjen på ett mycket troget sätt. När Bianca söker stöd hos maken har han brutit ihop och får sömntabletter som gör honom frånvarande och slö. Bianca upplever att polisen inte gör något och mamman är mest bara i vägen.  Här krisar maken och hustrun på helt olika sätt varav ingen tycker den andre krisar rätt. Helt plötsligt får hon hjälp av styvpappan, som faktiskt är en hygglig prick och när nog mycket pekar på trafficking och såld oskuld tar Bianca saken i egna händer. Här får hon hjälp av en polis som är till stort stöd. MEN precis som många kvinnor i utsatta situationer åker Bianca i väg på egen hand och det går givetvis inte som hon tänkt…Vi får också följa Philippa i den situation hon hamnat i och hur hon längtar efter sin pappa. Varför hon sedan förskjuter sin mamma är lite oklar, då det faktiskt var hon som fick något gjort…och inte bara gick hemma.

Bra skit! 4:a // Maria E