Bergtagen

Bergtagen av Camilla Sten, Rabén&Sjögren, 2020

När en elev försvinner från Järvhöga Läroverk, en anrik internatskola belägen i Jämtlands skogar, drar sökinsatserna igång för fullt. Julia, som går på ortens gymnasium, deltar i sökandet först av ren tristess, men snart blir hon alltmer indragen. Det visar sig snart att det inte är första gången en ung pojke från skolan har försvunnit ut i skogen för att aldrig mer återvända. Tillsammans med Emil, rumskamrat till den försvunne Markus, läser de gamla tidningar och förstår snabbt att det har något att göra med något som hänt förr, men vad. Och Julias storebror försvann ju då hon var två år.

Bokens kapitel är på nedräkning, men mot vad får vi aldrig reda på. Visst anar man vad som komma skall men det blir en cliffhanger. Det är också dåtida händelser, från 1966, insprängda mellan kapitlen

Detta är första delen i en trilogi där förflutet och nutid vävs ihop i ett samhälle där alla känner alla och alla vet vem som bestämmer och vet också vad man skall gräva i och inte.

Jag hade lite svårt att komma in i storyn i början och blandade ihop en hel del men det lossnade mot slutet som suggestivt lockar mig till nästa bok…Sten har ett bra språk som inte förlöjligar eller mästrar läsaren som ser på alltihopa från sidan.

Klar 3:a // Maria E

På Wikipedia läser jag: I folktron var bergtagning en föreställning om att övernaturliga väsen – i Sverige främst trollen, men även andra som vittra i Norrland (”vittertagen”) – kunde lura med sig människor till sina boningar i berget eller under jorden, varpå dessa när de släpptes fria hade fått ett starkt förändrat sinnelag. Bergtagningar var därför ett sätt att förklara psykiska sjukdomar.