Ett hov av vingar och undergång av Sarah.J.Maas, Modernista, 2020
Tredje delen och självklart var jag tvungen att läsa den. 728 sidor…ungefär 200 sidor för mycket. Jag har ärligt talat lite svårt att hålla isär allting. Kungen av Hybern har kitteln och därför all makt, men då Feyres systrar kastades ner där i blev kitteln av med del av sin kraft och Nesta och Elain fick den istället. När de båda systrarna förstår vad de har för förmågor blir de också mål för kungen av Hybern. Krig skall det bli och muren kommer att falla och människorna dö. Människorna är försvarslösa och kommer att dö men Ryhs öppnar upp Valeris för dem som vill och nu måste de skapa allianser, heliga och oheliga för att vinna över kungen. Alla medel är tillåtna. ”Hyberns armé sträckte sig så långt ögat nådde och marscherade för att förinta allt i sin väg”. Det jag ser framför mig är bilden av orcher ur Sagan om ringen. Det krigas hit och dit, helare läker alla sår, monster släpps fria mot att de är på rätt sida och kitteln hämtas, förstörs och lagas och förs bort…som sagt 200 sidor för lång. Slutet skall jag inte förstöra, det gjorde det av sig självt, genom att fortsätta efter sid 696.
Maas skriver med ett fascinerande flyt och det är roligt att läsa, välj hellre böckerna om Glastronen, de är mycket bättre.
Men jag har fått lära mig skillnaden på en illyrier och en seraf. Båda har vingar men serafens vingar har fjädrar.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 