Daghus, Natthus av Olga Tokarczuks, Albert Bonniers förlag
Detta är Tokarczuks andra bok på svenska och hon fick även Nobelpris 2018, om denna bok var en merit så har jag läst bättre. Jag har svårt att få grepp om vad det är jag läser. Genreöverskridande står det på baksidan, jo kanske, men det är en salig röra där jaget och Marta, granne och perukmakare i byn Piento, på något sätt berättar eller får berättat om sån´t som hände för länge sedan och mycket länge sedan i just detta område. Jag blir heller inte klok på om det är berättelser som är återberättade, kopierade eller bara påhittade och som blandats med olika svamprecept. Några med dödlig utgång.
En berättelse som är lång är om munken Paschalis som tecknar St Kummernis levnadsöde och själv vill bli kvinna, en annan om kvinnan som drömmer om Amos och sedan ger sig ut för att leta upp honom, eller om Marek Marek som blir slagen av sin far och inte får ett bra liv…
Inte så imponerad måste jag säga. Jag brukar gilla att det skall finnas en röd tråd och försöka hitta flyt i språket men nu stör jag mig på att R aldrig får ett namn och att Den och den aldrig får ett ansikte. Det tog tid men ännu en Nobelpristagare att bocka för . 2:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 