Ett hov av taggar och rosor av Sarah J. Maas, Modernista, 2018
Författaren till serien Glastronen har här startat en ny fantasyserie som verkar lovande. Feyre lever med sin pappa och två äldre systrar. I åtta år har de levt i armod och den som oftast ser till att det finna mat på bordet är 19-åriga Feyre. Boken börjar med att hon sitter i skogen på pass och får syn på en hjort samtidigt som en varg också får det. Hon dödar vargen och hjorten, flår vargen och tar med hjorten hem och det blir uppståndelse då pälsen visas upp. Hon hinner precis sälja pälsen då en varelse sparkar in dörren och skriker: ”Vem dödade honom?” Feyre erkänner och straffet blir att hon får korsa gränsen och leva i Prythian, ett ställe som bara fanns i sagorna. Ett liv för ett liv. Pappan vädjar; följ med och kom aldrig tillbaka.
Prythian är inget av vad Feyre trodde. Den fattigdom hon levt under saknas helt och överflöd på mat råder och efter ett tag har hon ätit upp sig och funnit sig till rätta, men något är inte som det skall vara. Och var är det för byte hon gjort och varför har alla masker för ansiktet, som om det vore maskerad? Prythian består av sju hov där Tamlin styr över vår-hovet. Söder om muren lever de dödliga. Den otäcka varelsen Tamiln med sitt hov är mer civiliserat är det mesta i Feyres hemby och hon börjar gilla dem men något hotar deras tillvaro och döden lurar runt knutarna och när Tamlin blir bortförd och Feyre hemkörd måste hon agera och tar sig djup in i berget för att hjälpa att bryta förtrollningen.
Ännu en girlpowerbok av Maas och jag gillar denna med. Jag tycker mig känna igen en del varelser från Harry Potter berättelser, kanske har de inspirerats av samma källa eller av varandra, hur som helst har hon ett bra flyt och är bra på att beskriva människor och väsen, inifrån och ut. Klart att jag kommer att läsa del två.
4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 