Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck, Wahlström&Widstrand, 2017
Tre män – en präst, en lagman och en ännu oidentifierad man – har nyligen hittats mördade i en prästgård i Svartåsen i Lappland. Det är sommaren 1856 och Magnus Stille blir skickad dit av sin svärfar, justitieministern, för att kartlägga området runt Svartåsen. Med sig får han sin svägerska Lovisa, som enligt sin far skall uppfostras. Lovisa hotas av att läggas in på sinnessjukhus om hon inte beter sig som folk, som kvinna underförstått. Suck, tänker Magnus, Suck, tänker Lovisa men kommer trots allt ganska bra överens.
Området är befolkat av nybyggare och samer som med sin förkristliga tro alltid har bott runt Svartåsen. Magnus och Lovisa har ingen aning om vad som väntar dem, men resan in i midnattssolens land och mötet med den äldre samekvinnan Ester kommer att för alltid förändra dem. Ljust på natten, svårt att sova, men Magnus vill ändå kartlägga berget med dess järnådra men allt eftersom bitarna faller på plats blir det svårare och svårare att få de tre morden att gå ihop med den häktade lappen och varför finns det inga barn, vad är det som hänt för en tid sedan och vad vill de att vi inte skall upptäcka?
Jag fastnade fort i storyn som växeldrar mellan Magnus, Lovisa och Bijja (Ester) och en död person som jag antar är Nila, Esters döde man. Lovisa är långt ifrån galen men känner sig låst i sin kvinnliga kropp då hon inte får göra det män gör. Magnus tycker allt mer om Lovisa men vet också att hon är hans svägerska och därför inget lovligt byte, men han beundrar henne för att hon faktiskt fixat att följa med honom på denna strapats. Hade nog inte frugan klarat av. Men varför känner han sig som hemma i Svartåsen?
Spännande och historiskt om nybyggare, samer, järnmalm och religion. Vems Gud förlåter egentligen vem??
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 