Rymlingarna

Rymlingarna 001

Rymlingarna av  Ulf Stark med bilder av Kitty Crowther, Lilla piratförlaget, 2018

Jaget i boken har en farfar på sjukhuset och vill hälsa på oftare än pappan, som tycker det är jobbigt att ha sin far där. ”Lill-Gottfrid” som farfar kallar honom vill hjälpa farfar att göra en sista sak ute på ön. Tillsammans med Ronny (även kallad Adam) genomför han sin väl genomtänkta plan. Den är så bra att pappan inte ens tror honom då han talar sanningen.

Att rymma med sin farfar är inte så enkelt varken fysiskt eller psykiskt, farfar har aldrig talat om känslor, utan svär mest hela tiden och är riktigt besvärlig på avdelningen. Så visst hjälper de honom att ta sig till sin son…

Farmor är död sedan en tid tillbaka och när Lill-Gottfrid frågar farfar: ”Kan man älska någon som är död?” Tar farfar ett hårt bett i sin bulle och säger: ”Nu håller du bara käften, unge!” Det betydde ” Ja, det kan man” Det visste Lill-Gottfrid. Farfar lär sig med stöd av barnbarnet att prata mer vänligt och att inte svära så mycket.

Väl hemma vill Lill-Gottfrid inte ljuga längre utan allt bara forsar ur honom vid middagen. Pappan säger: ”Jaha du, det här var ju en tråkig historia. Smakade maten bra?” Nej, svarar Lill-Gottfrid ”Nej, det gör oftast inte det när man ljugit”

Stark har en förmåga att med få ord uttrycka mycket och jag gillar det. Bilderna är bra även om Ronny-Adam ser ut att ha mässling/finnar över hela kroppen fast det skall vara fräknar…

Detta är en jättefin bok om kärleken till en farfar och förståelsen till varför pappan upplever det svårt. Läs den högt i klassen!

Klar 4:a // Maria E

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s