Var la jag min man? Av Gudrun Wessnert, LL-förlaget, 2016
Om att ha dåligt minne, eller att få dåligt minne. Anna-Maria kommer i håg mycket men inte alltid i rätt ordning och ibland minns hon inte vad hon heter. Dottern Rosie har inte alltid tid att handla med mamma och hjälpa henne med hemmet men nu har hon förberett med lappar inför urnsättningen av Erik, maken/pappan, som dött för en tid sedan. Urnan står hemma hos Anna-Maria och hon förstår inte hur Erik kan få plats där. En dag skall hon gå på ICA och Erik får följa med, hallontårta skall det bli, men vid kassan har hon inte nog med pengar, kön växer och hon får välja bort varor. Väl ute hittar hon inte hem och hamnar så småningom på Skansen innan polisen kör henne hem. Rosie blir väldigt orolig, och var är pappan (urnan)?
Wessnert skriver med värme om Anna-Maria vars minnen börjat röra ihop sig, innan hon hunnit tänka klart har ett nytt minne kommit upp osv. Kanske är det så det känns, att aldrig få tänka klart, när minnet sviker. Kommer man märka av det dåliga minnet före omgivningen gör det och medge att så är fallet? Anna-Maria gör det ibland, men vill inte oroa Rosie, som märkt det sedan en tid tillbaka och gör sitt bästa…Tur att det finns snälla människor för det är inte var dag man träffar Jesus.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 