Ur aska i eld av Jenny Rogneby, Wahlström & Widstrand, 2019
Fjärde boken om Leona och hon har tvingats ligga jävligt lågt sedan hennes chef, Alexandra, blev skjuten av David för cirka fyra år sedan. Leona har ”tvingats” leva ett ”normalt” liv utan tankar på miljoner som skall lösa alla hennes önskningar om ett annat liv. Hon blir inkopplad på ett fall där sex ungdomar eldar upp sig själv på Skeppsholmen. Kort därefter ett nytt liknande fall på centralstationen där fler drabbas än ungdomarna. Det är en krets med ungdomar som mår dåligt men är för fega för att ta sitt liv som via en hemsida får goda råd och tips på hur de skall lyckas. Vågar man inte själv, så gör man det tillsammans. Ett barn vågar ändå inte och slänger sig i havet och räddas av en förbipasserande båtägare, men till vad? Och hur känner hon Leona?
Parallellt med detta börjar Leona tänka på David och ser en lösning på allt. Han är oskyldig, nya bevis uppdagas, och nu skall ett stort skadestånd inhåvas, kanske kan han tänka sig att sitta i två-tre år till för ett större skadestånd, undrar Lenona då hon besöker honom för första gången på fyra år och berättar sin plan. Men NEJ, inte aktuellt, ta ut mig nu, tycker David. Leonas dotter tar sig friheter och utmanar båda föräldrarna och då mormor hör av sig och vill träffas ringer alla varningsklockor.
Leona, som är en kvinnlig Zack Herry, har mognat något. Visst, hon kör sitt race och jobbar gärna själv och verkar komma bättre överens med kollegorna, men rollen som mamma är inte helt lätt då hon ser mycket skit i sitt jobb. Att hon har svårt med pennor som pekar fel, mikrofoner som inte står på rad eller linjaler som ligger snett, är ett av hennes ”issues”. Rogneby har hejdat den nedåtgående spiralen bra i denna bok, här planar det av och David hoppar inte på alla hennes idéer utan visar här att han har ett eget liv.
Bra tempo!
4:a // Maria E