Maran av Åsa Larsson och Ingela Korsell, Bonnier Carlsen, 2017
Nionde delen i Pax-serien och nu är det jobbigt. Boken börjar där Vitormen slutade, på julaftonen, och de bägge bröderna måste rädda Iris från Maggan-Migrän. Det blir att slå sig in på skolan och ta sig till skolsköterskemottagningen, tina upp Iris och skydda biblioteket från svarthäxan. Larmet går och polisen kommer men de lyckas undkomma med en hårsmån och en hund med amorösa tankar.
Iris skall lära dem magi och det visar sig att Viggo verkar vara telekinetisk och Alrik en hydrant och det är i ett handfat med vatten som han ser en pojkes ångest för Maran i väggen, då han skall sova..Mardrömmar har väl alla haft? Julhelgen är över och Hej-Henry skall begravas och träslöjds-Tomas ungar är tykna i kyrkan och där blir Estrid trött eller förhäxad och faller i sömn. Hon måste räddas från Maran och det blir Viggo och Alrik som, med Iris hjälp, följer med henne i drömmen för att släppa loss drömvaktaren.
Återigen en spännande bok i ett snabbt tempo med korta kapitel och ett grepp som aldrig släpper. Men skall de aldrig få det lugnt, de två grabbarna? Skitsnack om mamman är ett känsligt kapitel och i en ”nästandröm” ser Viggo sin mamma bli kallad alla möjliga saker av sin kille och det kan inte vara kul, men Hej-Henry hjälper honom tillbaka och det blir Viggos tur att hjälpa Alrik som gått vilse i Estrids dröm. Men nu har polisen sett videoupptagning från inbrottet och till träslöjds-Tomas stora glädje är det Viggo och Alrik som syns på bilden…åtgärder måste vidtas, och fosterhemsfolk och polis inkallas.
En bok kvar, hur skall detta ordna upp sig?
5:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 