Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz, Norstedts, 2017
Ja, vad gör man? Klart jag måste läsa en till i ”Millenniumserien”. Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander är huvudpersoner men jag upplever att här fungerar storyn utan alla tillbakablickar bättre än förra boken, kanske har Lagercrantz hittat tonen bättre här? Jag tycker nog det. Här hade det nästan kunnat vara vilka två andra ”huvudpersoner” som helst och det hade fungerat. Lisbet sitter i fängelse och är inte med på ”ledarens” noter, snarare tvärtom, hade någon trott annat? Lisbet tar ställning för Faria,en ung kvinna från Bangladesh, som sägs ha mördat sin bror. Holger Palmgren har hittat nya dokument rörande Lisbets barndom och Leo Mannheimer visar sig inte vara vänsterhänt längre? Alla dessa personer hänger ihop och Lisbeth och Mikael hjälper varandra att ta fram fakta i fallen, tyvärr blir det så att gamle Holger dör på kuppen då det visar sig att han hittat fakta rörande tester på tvillingar som separerats för att se var som är arv och vad som är miljö. Ibland visste föräldrarna vad som hänt, men aldrig barnen.
Jag tycker att denna bok är betydligt bättre än den förra och allt sker givetvis för barnens eget bästa. Släktforskning är en annan sak som är inne nu och Leo blir kallad tattare, varför? Och precis som i många andra kriminalfall är det samtalet som leder till att man kan gräva vidare, i Leos fall Ljudöverkänslighet. Farias story blir till ett hedersrelaterat våldsbrott där Lisbeth hamnar mitt i en av brödernas hat och nästan slås ihjäl. Kan tyckas som en bistory, då hon därefter, halvdöd, skall hämnas på den kvinna som dödade Holger. Hade kanske blivit för enkelt annars…
En helt OK deckare! 3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 