Lyckan var en röd Cadillac

Lyckan var en röd Cadillack 001

Lyckan var en röd Cadillac av Åsa Altea Öhman, Vulkan, 2011
Jag vet inte vad jag väntat mig av denna bok skriven av en kvinna från Boden. På baksidan står det att det är en roman om sex, våld och läkning. Åsa växer upp i en by utanför Boden och är ett efterlängtat barn och hon älskas som liten. Kan känna att mamman upplever avundsjuka till pappans kärlek för barnet men låter det bero. Vid fem års ålder förändras kärleken och övergår till incest och ett helvete för Åsa. Normalbilden i familjen är att pappan bestämmer och mamman blir slagen och det blir även Åsa då hon säger emot. Mamman rättfärdigar allt våld med: ”han har ju varit fosterhemsplacerad och har inte haft det så lätt…”
Nu är Åsa vuxen och kommer till föräldrahemmet för att städa ut innan försäljning och drabbas av minnen och de flesta är fyllda av våld och övergrepp. Det är i skolan hon känner sig trygg och visst försöker hon berätta men hur berättar man detta när man är 10 år och inte ens mamma vill höra?
Vilka bilder får en ung flicka av att vara kvinna i ett våldsamt hem? Inte förrän Åsa följde med klasskompisar hem förstod hon att hennes familj inte var ”normal” och att aga sina barn faktiskt förbjöds och det var fel. Inte hennes fel. Pappan är en DrJekyl och Mr Hyde och varje dag var som att gå på ett minfält. 13 år var hon då övergreppen slutade och hon tog befälet över sitt liv.
Boken är fylld av minnen och reflektioner och ett försök till att förstå de bägge föräldrarna…hur kunde de göra så? Psykvården får sig en släng då de bara delat ut sömnpiller och sagt:”…men skärp dig!” Att ställa de rätta frågorna till en som gått in i en dörr eller ser ut att må dåligt men säger att man mår bra, kan vara svårt och ännu svårare kan vara; vad gör man med svaren. Att vara medmänniska och orka lyssna, bry sig och förstå utan att döma är nog inte så himla lätt. Men skulle man kunna åka därifrån med misstanken om att allt inte var ok? Tveksamt.
Det var en ganska jobbig bok att läsa, författaren säger att det en verkligen har hänt och att skriva om det var ett sätt för henne att läkas. Bra gjort! Cadillacen då…jo den påminde henne om det lyckliga i hennes barndom.
3:a // Maria E

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s