Nätternas gräs av Patrick Modiano, Elisabeth Grate bokförlag, 2014
Nobelpristagare 2014. Boken skrevs 2012 och fick då lysande recensioner. Jag har läst den på svenska och det känns lite som när jag läste Alice Munro förra året, fast inte lika tragiskt. Boken hade bara 130 sidor men var inte lättläst. Berättaren, Jean, vandrar runt i Paris med sin anteckningsbok för att försöka minnas vad som egentligen hände där för 40 år sedan. Han söker spår och minns, minns särskilt Dannie, Dannie som han älskade för 40 år sedan och som verkade ha gjort något hemskt och som plötsligt bara var borta. Fanns huset på landet kvar där han glömde sitt manus, vad hände egentligen? Eller har det hänt, minnet sviktar. Anteckningarna är kryptiska för att inte avslöja för mycket. Många år senare träffar han en polis som ger honom viss klarhet. Men slutar man älska för det?
Det var jobbigt att läsa denna bok, inget man bara läser utan här måste man vara en fokuserad läsare. Visst skriver han bra och med ett vackert och adjektivrikt språk men jag kan inte säga att det var en bra bok. Ok bok, jag söker mer lust och glädje i en bok, eller fart. Det gick för långsamt både att läsa och själva handlingen.
2:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 