Mazerunner- I dödens labyrint av James Dashner, Semic, 2014
Första delen i en dystopisk framtidsskildring. Liksom i Överlevarna är det bara tonåringar vi möter i denna del och Thomas vaknar upp i något som verkar vara en hiss och den har just stannat och han har hamnat i mitten av en gigantisk labyrint. Flera av barnen har varit där i nästan två år och de har skapat sig ett liv som fungerar. Thomas kan tycka ibland att han känner igen något men minnet är alldeles för diffust och verkar vara raderat på ett mystiskt fragmenterat sätt. Sedan kommer Teresa och allt ställs på sin spets. Hur känner de varandra och vad är deras uppgift här i labyrinten? De måste ut, men hur?
Jag tycker nog att det är lite för många framtidsskildringar som kommit på pränt i närtid, allt från Hungerspelen, Dustlands, Överlevarna och Divergent och ändå har jag inte nämnt alla. Varför denna trista framtidssyn? Mazerunner är inget undantag utan här gäller det att spela spelet och hålla sig levande. En stor epidemi har utplånat många människor och någon har fångat dessa ungdomar i detta scenario för att se vilka som löser gåtorna och tar sig ut…konstigt spel, lite likt Flugornas herre, bildas grupper och bäst gillar jag Newt. Detta är ingen bok som jag kommer att läsa fortsättningen på, tror jag, men jag tror den kan tilltala gruppen från 12 år då den har ett enkelt språk, korta kapitel och snabb handling. Och mycket filmvänlig, kanske är den bättre där?
2:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 