Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal, Lind & Co, 2014
För precis ett år sedan läste jag Liselott Rolls debutroman Tredje graden som var fylld av tortyr och kopplingar till Juntans tid i Argentina i slutet på 70-talet. Otäck… Alsterdal har liknande kopplingar fast i denna bok är det en kvinna som överger sina små barn för att skapa en bättre värld tillsammans med Ramón i Argentina.
Helena har sagt farväl till sitt ”gamla” liv då hon träffar Jocke. Han skall inte behöva dras med den skiten, tänker Helena och vet inte att – Ingenting försvinner, allt finns kvar- även i denna bok. Helena har inga minnen av sin mamma som försvann då hon var 2 år. Storasyrran Camilla (Charlie) som var fem, minns mycket mer men med henne pratar inte Helena heller. En dag ringen polisen och säger att Camilla är död, självmord, hoppat från balkongen. Jaha.
Varvat med nutiden blickar Alsterdal tillbaka till 1978 och vi får då följa mamman och de val hon gjorde och de konsekvenser det fick, fram till nutid.
Men var det självmord? Riddaren (Helena och Camillas alkis-pappa) har sett en otäck man som följde med Camilla hem samma natt hon dog. Camillas kompis dotter har också sett honom och även grannen/vännen till Camilla. Helena börjar tvivla och varför var hon i Argentina för en månad sedan? Men de är inga trovärdiga vittnen…
Allt talar för att Camilla letar efter sin mamma och nu reser Helena också dit. Men vilka kommer ihåg? Vilka skall man fråga? Kan man lita på någon? Inget blir som hon tänkt.
En spännande bok där jag har lite svårt att förstå mammans val, men hennes situation hemma kanske var värre och kanske hade hon tänkt komma tillbaka snart, kanske…Helena är svår och precis som Jonas, i Kast med liten kniv, kan man inte bara dra ett streck över sitt förflutna och fortsätta leva. Man måste gilla läget och lära sig att leva med det, skit eller inte, men att tiga ihjäl det förflutna går inte. Läs gärna I tystnad begravd av Alsterdal.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 