Svartvintern

Svartvintern av Marianne Cedervall, Natur&Kultur, 2011
Fristående fortsättning på Svinhugg. Handlingen utspelar sig i den fiktiva byn Kuivalihavaara, typ torrköttsberget, som ligger öster om Kiruna. Det är vinter och kallt och Ragnar Sörarve har just kommit fram till vem som är hans mor…
Ett år tidigare har han fått ärva ett hus och pengar av en beundrare som följt honom under många år. Ragnar är en välkänd Tenor och har med sin stämma rest jorden runt.

Varför? Och vad skall jag med ett Hotell i Kuivalihavaara och var ligger det? undrar Ragnar som har fler frågor, han måste dit nu! Pojkvännen Eric får komma efter.
Läkaren Miriam har flytt till Lappland och bor hos goda vännen Hervor i nyss nämnda by för att smälta en otäck händelse på Gotland. Hervor går under benämningen ”Lapplandshäxan” då hennes förmågor överstiger de flestas förnuft.
Ragnar har det stressigt, hotellet har potential men behöver rustas upp och pannan i källaren bytas ut och alla dagböckerna som Tant Uhv kom med skall läsas och som homosexuell får Ragnar möte många fördomar. I källaren bland veden gör han en hemsk upptäckt. Hervor ser syner hon önskat att hon inte sett och Mirjam är en god lyssnare. Detta måste vi lösa i byn tycker Miriam och Hervor men stöter på stort motstånd i Hervors kusin Tony. Alla som vill bo här är väl bra för byn…näe, tycker en del…
Lättläst mysdeckare där jag dock tycker att det är för många fördomar från Tornedalen, allt från språket, kaffeosten, böghatet, kvinnoprästmotståndet, hustrumisshandeln, släktforskandet-vem hör till vem- nedtystandet av saker (Alsterdals beskrivningar i I tystnaden begravd är liknande). Är det så nu, fortfarande. Skulle kanske inte bli en bok om man inte skruvade till det. Inget utöver det vanliga och ganska lätt löser jag ”mysteriet”.
2:a// Maria E