Den hungriga prinsessan av Christina Herrström, Pirat, 2005
Har tidigare skrivit om Tusen gånger starkare som Herrström skrivit ur ett barnperspektiv. Denna bok är ur ett kvinnoperspektiv och vi får träffa den frustrerad 40-åriga Aurora. E du? Ett graffitti flyger förbi och Aurora tänker -Är jag? Vem är jag? Vad är jag? Är jag? Är jag den jag vill vara?
Aurora som var glad och sprallig och alltid snäll tills vuxenvärlden hann i kapp och stämplade henne som dum blondin och lösaktig. Skolan som hon såg fram emot så mycket blev ett helvete då hon placerades som jämnvikt bland busarna i klassen, just för att hon var så snäll. Hon utvecklades snabbt, rent fysiskt, och det var inte bra och inte fick man klä sig fint heller då var man en hora.
Nu är hon gift och har två barn. Hon umgås bara med makens gamla kompisgäng och deras fruar/flickvänner och lusten till det mesta har försvunnit, eller stängts in.
Aurora vill älska och bli älskad och försöker förföra maken men han blir förbannad då hon beter sig som en hora, i hans tycke. Men då hon ser maken komma ut ur porrbutiken och får reda på att han ringer sex-linjer ofta (istället för att älska med henne) tar hon sig en rejäl funderare. Maken och hans kompisar håller varandra bakom ryggen och tjejerna är utbytbara. Men tjejerna själv skall hållas kort.
En kväll på krogen med väninnor känner hon lust, då hon träffar en man där…varför inte lust hemma? Klottraren Eduardo kommer att förändra hennes liv och syn på lusten att älska.
Jag gillade boken till 75%. Herrström lyckas inte, i mitt tycke, sy ihop slutet. Det blev lite platt fall och kanske lyckligt, bitvis. Men beskrivningarna av synen på kvinnorna och flickorna och hur små ord kan förändra en ung kvinnas/flickas liv för alltid är bra. Ta ingen skit borde tatueras in på varje kvinnas arm så man kommer ihåg det. För varför skall vi ta skit för att vi är kvinnor och vill älska?
Svag 4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 