Skoterfärden av Lena Stissel, Hegas, 2011
Detta är en så kallad lätt-läst bok ”för dig som vill ha ett språk som ligger ganska nära talspråket”. Men hur kan man göra en, egentligen, ganska viktig story så trist? Lena Stissel är liksom Bo R Holmberg ”gammal”. Språket blir torrt och snusförnuftigt och väldigt språkligt rätt (talspråk?)och tråkigt.
Gustav är hos släkt på sportlovet och får där följa några jämnåriga killar ut på skotertur. Självklart vill de imponera på Gustav. Det blir både grill och brännvin( de är 15 år) och på väg hem faller/slås Gustav av skotern och vaknar av att något slickar honom i ansiktet. Han börjar gå men är kraftlös och mitt i naten möter han brunögda sameflickan Sanna som ”sett” honom. Han får hjälp, värme och kyssar och blir sedan hemskjutsad. Där är släkten borta och Mattias rycker på axlarna när Gustav frågar varför han inte vände om…”jag var trött och somnade”, blir svaret. VA??? Ingen norrlänning lämnar väl en kompis i snön, eller??
Beskrivningen av Sanna i boken stämmer heller inte överens med omslaget om man skall anta att det är Sanna.
2:a- hade förväntat mig något mer ungdomligt…
Hobbybibliotekarien 