Drakväkteran av Carole Wilkinson, Bonnier Carlsen, 2006
Purpurdraken av Carole Wilkinson, Bonnier Carlsen, 2006
Helt ok böcker om man vill ha en saga att somna till. Dessa böcker påminner om sagor och mindre om fantasy. Ping som sålts av sin familj och nu är slav vid ett av kejsaren palats. Hon har aldrig sett kejsaren. Ping vet inte hur gammal hon är exakt men året innan hade hennes chef kallat henne ”dum för att vara en tioåring”. Mäster Lan ( chefen) är drakväktare men Ping får göra det mesta av jobbet vilket gör att hon lär känna drakarna och när en dör förstår hon att hon måste fly med den andre, den sista kejserliga draken. Och drakstenen. Drakjägaren kommer och det blir bråttom.
Jag saknar alla detaljer som fanns i Hearns berättelser om klanen Otori (visserligen Japan) och jag saknar alla kinesiska dofter och uttryck. Nekromantiker var ett nytt ord jag stiftade bekantskap med och jag har svårt att ta in att Ping är 11år, typ. Draken Danzi är en kämpe, men kunde lika gärna varit en gammal man…vilket också är den skepnad han tar ibland.
I andra boken möter vi Danzis son Kai, som precis kläckts. Vi träffar åter den unge kejsaren från första boken och han har, tyvärr, blivit manipulerad av vuxna och tror att drakblod kan ge evigt liv, vilket sätter Kais liv i fara. Nekromantikern återkommer också, liksom drakjägaren Diao.
Spännande sagor fast okinesiskt trots allt. Tredje boken heter Drakmåne och kom ut 2008, den skippar jag.
2:a får bägge böckerna…då jag förväntat mig mer kineseri.
// Maria E
Hobbybibliotekarien 